JK tillerkänner mannen ersättning dels på grund av frihetsberövande dels på grund av dröjsmål vid handläggning av brottsutredning.
Av utredningen i ärendet framgår att mannen delgavs misstanke om brott i januari 2000 och anhölls samma dag. Stockholms tingsrätt meddelade frikännande dom i september 2006, domen har vunnit laga kraft. Från dagen då mannen delgavs misstanke till dess att slutlig dom meddelades förflöt således ca sex år och nio månader.
Utredningen var visserligen komplicerad, vissa utredningsåtgärder vidtogs utomlands. Enligt JK förklarar detta inte ensamt varför det dröjde drygt tretton månader från det att förundersökningen avslutades till dess att åtal väcktes. Den sammanlagda handläggningstiden om ca sex år och nio månader hos Ekobrottsmyndigheten och tingsrätten, i förening med Ekobrottsmyndighetens passivitet i åtalsfrågan, kan inte anses vara acceptabel.
Vid en allmän helhetsbedömning av omständigheterna i ärendet finner JK att framför allt Ekobrottsmyndighetens dröjsmål får anses ha kränkt mannens rätt till prövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 Europakonventionen.
