Mannen stod åtalad dels för grov kvinnofridskränkning dels för våldtäkt mot sin hustru. Mannen hade dagligen under fem års tid slagit hustrun i ansiktet och ryggen. Vid ett tillfälle hade han genom våld tvingat till sig ett samlag.
Tingsrätten bedömde den upprepade misshandeln som grov kvinnofridskränkning. Våldtäkten bedömdes som mindre grov på grund av att samlaget varit kortvarigt, smärtan övergående samt att samlaget inletts utan protest om än motvilligt. Tingsrätten ansåg att våldtäkten var en förlängning och förstärkning av det beteende som mannen under låg tid visat upp mot hustrun. Våldtäkten behandlades därför som ett gärningsmoment i den grova kvinnofridskränkningen. Påföljden bestämdes till två års fängelse. Den i gärningen ingående våldtäkten ansågs ha ett straffvärde motsvarande ett år och fyra månader.
Hovrätten ogillar nu åtalet för våldtäkt. Av utredningen har framkommit att kvinnan sagt till mannen att hon vägrat fortsätta samlaget om han inte slutade att kraftigt sära på hennes ben. Hon har inte uppgett att mannen därefter har fortsatt att sära på hennes ben på det sättet. Hovrätten sätter ned påföljden för den grova kvinnofridskränkningen till sex månaders fängelse.