1999 anställdes högskoleingenjören, med examen från bland annat Chalmers, som provningsingenjör på Volvo Lastvagnar. Vid ett möte i september 2004 förklarade ingenjörens gruppchef för henne att hennes kompetens inte var tillräcklig. Därefter inleddes en så kallad PPI-process. En PPI-process blir aktuell när en arbetstagare underpresterar i sitt arbete och resulterar i att arbetstagaren ställs inför ett antal val, varav ett alltid är att med stöd från bolaget avsluta anställningen. I januari ställdes ingenjören inför valet att arbeta som provingenjör, att arbeta på en supportavdelning eller att avsluta anställningen. Hon gav inte något besked vid mötet och var sedan sjukskriven i en månad. Efter sjukskrivningen meddelade hon att hon ville arbeta som provingenjör.
Bolaget gjorde dock under våren 2005 bedömningen att hon inte utvecklades och att hon inte klarade av arbetsuppgifterna vid provningsavdelningen. Gruppchefen på avdelningen lämnade en rapport där han bedömde att ingenjören endast klarade av rutinuppdrag och att hennes arbete krävde ständig övervakning. Volvo ansåg i november 2005 att ingenjören inte klarade av något arbete för bolaget och varslade henne om uppsägning.
Arbetsdomstolen konstaterar att arbetet som provningsingenjör ställer stora krav på tekniskt kunnande, kreativitet och analysförmåga och också ett praktiskt handlag. Ingenjören själv framhåller att hon har tillräckliga kunskaper för arbetet och att hon upplevt att det, åtminstone inledningsvis, gått bra för henne.
Arbetsledare och arbetskamrater har genom förhör lämnat en annan bild
Ingenjören har inte klarat av sina arbetsuppgifter trots handledning och stöttning. Hon har fått prova på arbete vid olika enheter vid Volvo men inte på någon av dessa positioner har hon utfört sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Även om hon klarat av vissa lättare standardiserade uppgifter har hon saknat förmåga att utföra arbetsuppgifter som innefattar analytiska moment och hennes handledare har fått göra om tester hon utfört.
Arbetsdomstolen bedömer att kvinnan inte haft tillräcklig kompetens och förmåga att utföra de uppgifter hon anställts för och inte heller mindre kvalificerade uppgifter som hon fått när hon bytt avdelning. Avseende år 2003 har hennes gruppchef bedömt hennes arbetsinsats som ”solid performance” men han har senare förklarat att det får betecknas som överord från hans sida.
Enligt arbetsdomstolen har ingenjören uppvisat sådana brister att det utifrån hennes arbetsinsatser varit befogat att skilja henne från anställningen.
Vad gäller kompetensutveckling och omplaceringsskyldighet anför Arbetsdomstolen att det inte kan riktas kritik mot bolaget i fråga om att ge möjlighet till kompetensutveckling och att det inte har ålegat arbetsgivaren att erbjuda utbildning för att komma till rätta med grundläggande kunskaper. Volvo har också vidtagit de åtgärder som skäligen kan krävas för att bereda annat arbete hos sig.
Sammantaget har ingenjörens arbetsprestationer väsentligen understigit vad bolaget kan förvänta sig. Volvo har inte brustit att vidta de åtgärder som kan ha varit påkallade för att undvika en uppsägning och har även uppfyllt omplaceringsskyldigheten. Uppsägningen har, enligt Arbetsdomstolen, varit sakligt grundad.
