En rapport från Svenskt Näringsliv visar att 350 000 svenskar vantrivs på sina jobb och varken gillar sina arbetsuppgifter eller sina kollegor. De väljer ändå att stanna kvar på sina arbeten på grund av de svenska reglerna för anställningsskydd. I Danmark däremot, byter dubbelt så många som i Sverige arbete eftersom människor i Danmark upplever en större trygghet på arbetet då det är lättare hittar ett nytt arbete om det visar sig att man valt fel, framgår det i rapporten. Den arbetsmarknadsmodell som Danmark skapat kallas för flexicurity och kombinerar flexibilitet med trygghet på ett gynnsamt sätt.
– LAS gör arbetsgivarna rädda att anställa och det gör det svårt för ”outsiders” att komma in på arbetsmarknaden, sade Mats Persson, professor vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet vid en debatt i samband med att Svenskt näringslivs rapport presenterades.
Att Danmark inte har en lag om anställningsskydd är det som förts fram som den största skillnaden mellan den danska flexicurity-modellen och svenska arbetsmarknadsförhållanden.
Kan man tänka sig ett Sverige utan LAS?
– Man kan naturligtvis diskutera om anställningsskyddslagen ska se ut som dagens LAS, och vilka bestämmelser som ska finnas i lag respektive kollektivavtal. Men helt utan lagregler om anställningsskydd kan vi inte vara – det kan inte ens Danmark, säger Kerstin Ahlberg, juris doktor på Institutet för social civilrätt vid Stockholms universitet.
Internationella förpliktelser
Att det måste finnas saklig grund för uppsägning av arbetstagare är någonting som Sverige har åtagit sig att följa enligt ILOs konvention nr 158 och Europarådets sociala stadga som också säger att alla arbetstagare har rätt till skälig uppsägningstid när anställningen upphör. Det finns dessutom ett EG-direktiv som kräver att medlemsländerna har regler som förhindrar missbruk av tidsbegränsade anställningar, ett skydd som ska omfatta alla arbetstagare, inte bara dem som täcks av kollektivavtal.
– När EUs nya fördrag antas blir också EUs stadga om grundläggande rättigheter bindande, där det sägs att varje arbetstagare har rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund, säger Ahlberg.
Saknar det svenska arbetsmarknadssystemet flexibilitet, i jämförelse med till exempel Danmark?
– Det är svårt att säga vad som är myt och vad som är sanning om den danska flexicuritymodellen och om den är så mycket flexiblare än den svenska, menar Kerstin Ahlberg. Att det inte finns någon direkt motsvarighet till LAS innebär inte att det inte alls finns några regler om anställningsskydd. I Danmark regleras dessa frågor huvudsakligen i kollektivavtal. Huvudavtalet mellan danska LO och Danmarks motsvarighet till Svenskt Näringsliv säger att uppsägningar från arbetsgivarens sida måste vara sakligt grundade, säger hon.
Kerstin Ahlberg tycker att det är ett utmärkt exempel på hur det danska kollektivavtalssystemet är mer centraliserat – och därmed definitionsmässigt mindre flexibelt – än det svenska. Den stora centralorganisationen för privata arbetsgivare, DA, sluter regelmässigt kollektivavtal med LO medan SAF/Svenskt Näringsliv sedan 1990 har motsatt sig kollektivavtalsförhandlingar på centralorganisationsnivå, säger hon.
Sverige har flexibilitet vid en internationell jämförelse
– Inte heller i en vidare internationell jämförelse är det svenska systemet oflexibelt, snarare tvärtom, menar Ahlberg. OECD, som med jämna mellanrum jämför olika länders regler om anställningsskydd, konstaterade redan 2004 att de svenska reglerna nu var ungefär ”medelstränga”. Sedan dess har de mjukats upp ytterligare. En annan viktig faktor, som sannolikt undervärderas i OECDs jämförelser eftersom dessa huvudsakligen tar hänsyn till lagens regler, är att svenska fackliga organisationer ända ner på företagsnivå kan sluta bindande avtal som avviker från många av reglerna i de arbetsrättsliga lagarna – vilket de också gör. På så sätt kan lagregleringen anpassas till förhållandena hos den enskilda arbetsgivaren på ett sätt som vore omöjligt i många andra länder, säger Kerstin Ahlberg.
EU vill införa flexicurity
På rådsmötet den 5-6 december antog EU:s arbetsmarknadsministrar gemensamma slutsatser om flexicurity. Det övergripande budskapet är att omställning på arbetsmarknaden ska underlättas även om flexicurity-åtgärderna kommer att se olika ut beroende på de enskilda medlemsstaternas förutsättningar och möjligheter.
Text: Nina Radojkovic
Foto: Lars-Erik Byström
