Sedan 1997 har Rikskriminalen ett uppdrag från regeringen att i årliga lägesrapporter beskriva utvecklingen angående människohandel i Sverige. Under år 2006 gjordes 37 anmälningar om människohandel i Sverige, varav 26 för sexuella ändamål och 11 för andra ändamål. 11 personer dömdes för människohandel, en person för medhjälp till människohandel och ytterligare sex personer för människohandelsliknande brott såsom grovt koppleri/koppleri.
Av rapporten ”Människohandel för sexuella och andra ändamål” framgår att polis och åklagare har blivit bättre på att uppmärksamma och utreda människohandel för sexuella ändamål. Kvinnor eller flickor som transporteras till olika platser i landet för att utnyttjas för prostitutionsändamål är fortfarande den vanligaste formen av människohandel. Men även människohandel för andra ändamål tas upp i rapporten. Till exempel utnyttjar kringresande ligor barn för stöld- och tiggeriändamål. Fattiga föräldrar i sydöstra Europa överlåter sina barn till människohandlare som tränar dem att bli skickliga ficktjuvar.
– Det är en cynisk och hänsynslös brottslighet. Det som förefaller vara ett vanligt snatteri eller en stöld kan i själva verket utgöra ett led i en välorganiserad brottslighet. Förövarna ser barnen som en investering och förväntar sig att de ska leverera allt större summor. När barnen blir äldre finns anledning att befara att de även utnyttjas för sexuella ändamål, säger Kajsa Wahlberg på Rikskriminalpolisens underrättelsesektion som skrivit rapporten.
Brottsligheten är svår att bevisa. De kringresande ligorna använder sig av olika identiteter och barnen är tränade att inte samarbeta med myndigheterna. Huvudmännen som styr och kontrollerar verksamheten finns ofta i ett annat land utan koppling till offren.
I rapporten omnämns även människohandel i form av tvångsarbete inom till exempel byggnadsbranschen och restaurangbranschen.
Text: Maria Larsson
