Den dödade mannen hade berövats livet genom både trubbigt våld, ett slag i pannan med en kofot, och stickande eller skärande våld, ett stick med kniv eller liknade föremål som genomborrat mannens lever. Den dödade mannens kropp hade därefter dumpats på en grusplan utanför brödraskapets lokal.
Av utredningen framgår att 23-åringen och ett tiotal andra personer funnits i det rum där dödandet skedde. Det finns dock inte någon teknisk bevisning som binder 23-åringen till dödandet. Det har inte heller lagts fram några uppgifter som uttryckligen pekar ut 23-åringen som den person som utövade det stickande eller skärande våldet. Hovrätten anser att det framstår som uppenbart att flera av de i målet hörda personerna inte har berättat allt som de vet och att den muntliga bevisningen därför har ett begränsat värde som kunskapskälla.
Åklagaren har bland annat åberopat ett erkännande som 23-åringen lämnat vid polisförhör men efter några månader återtagit. Åklagaren har även åberopat att 23-årinten agerat på ett anmärkningsvärt sätt efter att mannen dödats. Hovrätten menar att det återtagna erkännandet inte är så robust att det, som tingsrätten gjorde, kan läggas till grund för en fällande dom. Inte heller något annat förhållande som åklagaren lagt fram mot 23-åringen har ett sådant bevisvärde att det är ställt utom rimligt tvivel att 23-åringen gjort sig skyldig till det stickande eller skärande våldet.
Två andra män, en 32-åring och en 33-åring, frikänns av hovrätten från ansvar för skyddande av brottsling. En 26-årig man, som tingsrätten dömt för mord avseende trubbigt våld mot den dödade mannen och överlämnat till rättspsykiatrisk vård, överklagade inte tingsrättens dom. I den delen står således tingsrättens dom fast.
