Tysk media avslöjade år 2012 att medlemmar i en religiös församling i Tyskland, ”Zwölf Stämme”, ägnade sig åt barnaga.
De sociala myndigheterna i Tyskland ingrep efter rapporteringen till skydd för barnen och placerade dem i barnhem eller hos fosterfamiljer.
Flyttade vårdnaden
Tyska domstolar fråntog – på socialtjänstens begäran – den faktiska vårdnaden om de barn som hade utsatts för kroppsbestraffning. Föräldrarna fråntogs därmed rätten att fatta beslut bland annat om var barnen skulle bo, deras hälsa och utbildning.
Fyra av familjerna vände sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och hävdade att deras rätt till privat- och familjeliv hade kränkts enligt Europakonventionen.
Europadomstolen slår nu fast att någon sådan kränkning inte har skett.
Sista utväg
Domstolen konstaterar att åtgärden att frånta föräldrar delar av vårdnaden om sina barn – och därmed att splittra familjer – i och för sig innebär en allvarlig inskränkning i rätten till familjeliv och att en sådan åtgärd endast bör väljas som sista utväg.
I det aktuella fallet har dock de tyska domstolarna hänvisat till artikel 3 i Europakonventionen som stadgar ett absolut förbud mot tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Eftersom de tyska domstolarna har bedömt att risken för sådan behandling var överhängande anser Europadomstolen att inskränkningen var både motiverad och nödvändig.
Individualiserade bedömningar
Europadomstolen slår också fast att de tyska domstolarnas bedömningar inte har varit ”abstrakta” och baserade på föräldrarnas generella syn på barnuppfostran, utan istället ”differentierade och individualiserade”.
Domstolarna har dessutom på ett detaljerat sätt beskrivit varför det inte har varit möjligt med någon annan, mindre ingripande, åtgärd.
Sammantaget Anser Europadomstolen att de nationella domstolarna har ”balanserat barnens bästa med föräldrarnas intressen” på ett väl avvägt sätt och att det därför inte har förekommit någon kränkning av de mänskliga rättigheterna.
