En kvinna som bedrev förskoleverksamhet förelades av utbildningsnämnden att avhjälpa vissa briser i verksamheten inom en viss tidsfrist. Beslutet överklagades på grund av att åtgärdandefristen ansågs var oskäligt kort. Länsrätten meddelade dom, varvid rätten i sina domskäl angav att målet skulle prövas som ett laglighetsprövningsmål. Överklagandet avslogs då beslutet inte ansågs kunna upphävas på någon av de i 10 kap. 8 § kommunallagen angivna grunderna. Efter att kvinnan hade anlitat ombud överklagades länsrättens dom, varvid det i första hand yrkades att länsrättens dom skulle undanröjas på den grunden att överklagandet skulle ha prövats enligt den för förvaltningsbesvär stadgade ordningen.
Kvinnan begär nu skadestånd med anledning av att hon blivit tvungen att anlita ombud i kammarrättsprocessen.
Ordföranden på den rotel vid länsrätten i Stockholm som meddelat domen beklagar i ett yttrande till JK att varken han eller någon annan observerat bestämmelserna i 2a kap. 19 § skollagen och att länsrätten därmed felaktigt kom att laglighetspröva överklagandet.
Justitiekanslern konstaterar att länsrättens felaktiga rättstillämpning medfört att domslutet där har blivit så uppenbart oriktigt att kvinnan har lidit en rättsförlust som staten är skadeståndsskyldig för. Hon ska därför ersättas för den ekonomiska skada som hon har orsakats. Justitiekanslern finner att de begärda ersättningsbeloppen är skäliga. Det ankommer på Domstolsverket att betala ut ersättningen.
