En arbetsgivare har stora rättigheter när det gäller att fatta beslut om vem som ska anställas, sägas upp eller befordras. Reglerna gör det många gånger möjligt får arbetsgivaren att inte välja person med ansvar för små barn.
Samtidigt som arbetsrätten innehåller regler om att förvärvsarbete skall kunna förenas med omsorg om barn, finns det alltså andra arbetsrättsliga regler som i praktiken överlåter åt den enskilda arbetsgivaren att bestämma om en viss arbetstagare ska kunna förena sitt arbete med föräldraskapet. Det skydd, som de särskilda föräldraskapreglerna ger, blir alltså många gånger beroende av arbetsgivarens goda vilja.
– Arbetsgivaren kan missgynna föräldrar utan att bryta mot lagen, säger Jenny Julén Votinius i en kommentar. Hon menar att det finns ett glapp mellan de rättsregler som skyddar arbetande föräldrar och de regler som ger arbetsgivaren rätt att fatta beslut i olika situationer. Detta glapp får till följd att reglerna till skydd för föräldrar urholkas och blir tandlösa.
Jenny Julén Votinius tror inte att det kommer att bli lättare att kombinera arbetsliv och föräldraskap i framtiden.
– Det mesta tyder på att effektiva och slimmade organisationer, med höga krav på anpassning och produktivitet, i ännu högre grad kommer att kräva medarbetare som inte har huvudansvar för småbarn.
Att männens långsamt ökande uttag av föräldraledighet betyder enligt Julén Votinius forskning inte att arbetslivet håller på att bli mer barnvänligt. Pappor tar nämligen oftare föräldraledigt på arbetsgivarens villkor; de är lediga en dag i veckan eller förlägger ledigheten i samband med semestrar så att de aldrig helt tappar kontakten med jobbet. Mäns föräldraledighet hindrar därför generellt sett inte att arbetslivet fortsätter att vara organiserat med utgångspunkt i antagandet om att arbetstagare inte har huvudansvaret för små barn.
