Byggnads stridsåtgärder var inte motiverade

Det lettiska bolaget Laval kontrakterades sommaren 2004 för att bygga om en skola i Waxholm. I februari 2005 enades Waxholms kommun som beställt entreprenaden och Laval om att avbryta entreprenadkontraktet. Dessförinnan hade Laval vägrat att skriva på ett hängavtal med Byggnads. Byggnads varslade då om blockad och stridsåtgärder trädde i kraft den 2 november 2004. Även Elektrikerna stödde Byggnads blockad med sympatiåtgärder. Laval försattes i konkurs i mars 2005. Det svenska byggbolaget NCC slutförde ombyggnaden på den Waxholmska skolan.

Laval väckte talan vid Arbetsdomstolen och yrkade att stridsåtgärderna skulle förklaras olovliga och att de fackliga organisationerna skulle förpliktas att utge skadestånd till bolaget. Arbetsdomstolen beslutade att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om tolkningen av EG-rätten för att ta reda på om möjligheterna att vidta stridsåtgärder inom ramen för det svenska kollektivavtalssystemet är förenliga med EG-rättens bestämmelser om fri rörlighet för tjänster.

EG-domstolen konstaterar nu i huvudsak att rätten för de fackliga organisationerna i en medlemsstat att vidta fackliga stridsåtgärder kan medföra att företag som är etablerade i andra medlemsstater kan se sig tvingade att genomföra förhandlingar under obestämd tid för att få vetskap om vilken minimilön de ska betala. Att ansluta sig till ett kollektivavtal som innehåller bestämmelser som går utöver det minimiskydd som garanteras i utstationeringsdirektivet kan göra det mindre lockande och till och med svårare för dessa företag att utföra bygg- och anläggningsarbeten i Sverige menar EG-domstolen. Det utgör därför en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster.

En restriktion för friheten att tillhandahålla tjänsten kan endast godtas om det har ett legitint ändamål som är förenligt med EG-fördragets och om det är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset. Inskränkning måste i sådant fall också vara proportionerlig.

EG-domstolen menar att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder för att skydda arbetstagarna mot eventuell social dumpning grundar sig på tvingande hänsyn till allmänintresset. Byggnads blockad har i princip som ändamål att skydda arbetstagarna, säger domstolen.

Men de hinder som stridsåtgärderna innebär inte kan anses vara motiverade utifrån ändamålet att skydda arbetstagarna vad gäller de specifika skyldigheter som följer av en anslutning till Byggnadsavtalet och som de fackliga organisationerna genom stridsåtgärderna försöker förmå företag som är etablerade i andra medlemsstater att åta sig. Detta på grund av att arbetsgivare som utstationerar arbetstagare redan är skyldiga att iaktta tvingande regler för minimiskydd.

EG-domstolen konstaterar också att gemenskapsrätten inte förbjuder medlemsstaterna att med lämpliga medel säkerställa att deras bestämmelser om minimilöner iakttas av företag som har arbetstagare utstationerade. Dock kan fackliga åtgärder inte anses var motiverade när de syftar till att få ett företag att genomföra löneförhandlingar i ett nationellt sammanhang som där det inte finns några precisa bestämmelser. Det blir nämligen enligt domstolen i praktiken omöjligt att få kännedom om de skyldigheter ifråga om minimilöner som åligger företaget.

Slutligen menar domstolen att nationella bestämmelser som inte tar hänsyn till att ett företag med utstationerade arbetstagare redan har ett kollektivavtal på hemmaplan är diskriminerande. Detta eftersom de behandlas som inhemska företag som inte har tecknat något kollektivavtal. Sådana regler kan vara motiverade men bara om de grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

De svenska reglerna syftar till att ge fackliga organisationer möjlighet att verka för att alla arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden tillämpas sådana löner och andra anställningsvillkor som motsvarar vad som är brukligt i Sverige och att skapa förutsättningar för en sund konkurrens på lika villkor mellan svenska företag och näringsidkare från andra medlemsstater. Inget av detta avser hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa varför den diskriminering som det då är fråga inte är motiverad.