– Tingsrättens dom verkar övertygande när det gäller frågan om tre av de tilltalade medverkat i misshandeln. Så som angreppet verkar ha gått till är det också riktigt att döma alla tre, oberoende av vilket våld envar av dem utövat, säger Roberth Nordh.
Den uppmärksammande dödsmisshandeln på Kungsholmen i Stockholm började med ett bråk på en födelsedagsfest. Utanför festlokalen tilltog osämjan mellan ungdomarna. Riccardo Campogiani valde att springa från platsen. Fyra ungdomar sprang efter honom. Vid Kungsholms hamnplan kulminerade bråket. Riccardo slogs till marken, därefter fick han ta emot sparkar mot både kropp och huvud. Riccardo fördes till sjukhus där han under ett och ett halv dygn hölls vid liv med hjälp av respirator.
Fyra av ungdomarna stod åtalade för mord och en av ungdomarna stod åtalad för misshandel och anstiftan till grov misshandel. Tingsrätten dömde tre av ungdomarna till sluten ungdomsvård i tre år för grov misshandel och vållande till annans död. En av de mordmisstänkta frikänns. Den femte ynglingen döms för anstiftan till misshandel, med ungdomsvård som påföljd.
Tingsrätten konstaterar att de tre ungdomarna som döms för att de berövat Riccardo Campogiani livet varit tillsammans vid det skede då Riccardo fälldes till marken och dödsmisshandeln påbörjades. Att det inte har kunnat utredas vem av de tre som utdelade den eller de dödande sparkarna saknar enligt tingsrätten betydelse i sammanhanget.
Tingsrätten rubricerar brottet som grov misshandel och vållande till annans död då det varit uppenbart att avsikten varit att misshandla Riccardo. Det har dock inte, enligt tingsrätten, framkommit något som tyder på att deras avsikt varit att döda honom eller att de uppfattat hans död som en oundviklig följd av det våld som han utsatts för. Tingsrätten menar att det inte kan sägas att de tilltalade har insett att det förelegat en hög sannolikhet för att Riccardo skulle avlida av sparkarna. Det kan därför inte uteslutas att de skulle ha avstått från att sparka om de insett denna risk.
– När det gäller uppsåtsfrågan tycker jag att tingsrätten gjort det lite lätt för sig. Att det inte förelegat direkt eller indirekt uppsåt verkar klart, säger Roberth Nordh.
Roberth Nord berättar att bedömningen av likgiltighetsuppsåtet sönderfaller i i två moment. Dels ett fastställande av vilken grad av sannolikhet för effekten som envar av de tilltalade haft, dels om de, mot bakgrund av denna insikt, kan anses ha varit likgiltiga i förhållande till effektens inträde.
– Jag tycker att tingsrätten närmare borde ha motiverat varför de tilltalade inte varit likgiltiga, för även den som haft uppfattningen att risken för effekten varit låg kan undantagsvis tänkas ha varit likgiltig till effekten, säger Roberth Nordh.
Text: Maria Larsson
