David Langlet har i sin avhandling ”Prior informed consent and hazardous trade” studerat handeln med miljöfarligt gods mellan i-länder som exportland och u-länder som importland. Langlet uppger för Dagens Juridik att syftet med avhandlingen dels varit att beskriva och analysera funktionen hos de tre internationella konventionsregimer som reglerar handel med miljöfarligt avfall, vissa kemikalier samt genetiskt modifierade organismer.
Idag används ett vikigt juridiskt instrument vid namn prior informed concent, PIC, vid reglering av handel med miljöfarligt gods. Instrumentet innebär att exportstaten måste delges ett medgivande från importstaten för att få exportera sin vara. Således läggs beslutanderätten hos de importerande u-länderna medan ansvaret för varuflödet läggs hos de exporterande i-länderna.
Den beslutandemakt som PIC tilldelar importlandet kan dock på flera sätt kritiseras ur miljösynpunkt. Med detta avser Langlet att det inte är en självklarhet att importlandet, då beslut fattas om import av varor, sätter miljöhänsyn i främsta rummet. Importlandet kan istället välja att tillhandla sig en vara som utvunnits ur miljöfarligt gods då detta kan åstadkommas till ett lägre pris.
Det alternativ som idag tillhandahålls vid sidan av PIC är att förbjuda export av vissa varor. Dock menar Langlet att det är oklart vem som har beslutanderätten avseende exportförbudet. Vidare menar han att ett sådant förbud torde inkräkta på principen om frihandel samt på importlandets suveränitet och möjlighet till ekonomisk utveckling. Langlet framhåller däremot att man genom ett exportförbud av vissa varor med fördel försvårar den olagliga handeln med miljöfarligt gods på marknaden. Även PIC tillhandahåller ett skydd mot den olagliga handeln eftersom kontrollskyldigheten ligger hos exportstaten, som normalt har en välfungerande kontrollapparat. Skyddet som kan åstadkommas med hjälp av PIC torde däremot i förhållande till exportförbudet framstå som något svagare.
Langlet uppger att syftet med avhandlingen dels varit att studera hur de tre ovannämnda konventionsregimerna implementerats i rättsordningarna i USA, EU samt Indien. Dessa länder kan betraktas som ekonomiska stormakter med möjlighet att utöva inflytande över handelsflödena i världen. USA och EU påverkas främst av regleringen i form av exportland medan Indien påverkas både som import- och exportland.
– Syftet med att just analysera dessa nationella rättsordningar har dels varit att konkret fastställa hur viktiga aktörer ser på och reglerar handel med potentiellt skadliga varor och dels att dra slutsatser från detta, avseende utvecklingen av allmänna folkrättsliga normer, säger han.
Langlet kan i sin avhandling bland annat konstatera att det idag utvecklats en global sedvanerätt för PIC avseende miljöfarligt avfall och även länder som inte tillträtt avtalen stödjer i praktiken principen. Dock upprätthålls inte denna samsyn vad gäller kemikalier och genmodifierade organismer eftersom EU intar en strängare syn än USA i dessa avseenden.
