Mannen arbetade som resemontör vid ett företag som tillverkar svetsutrustning och var vid den aktuella händelsen i Kina på ett uppdrag. En lördagskväll köpte han sexuella tjänster av en prostituerad kvinna. Han greps av kinesiskt polis som beslutade att han skulle sitta i häkte i femton dagar.
Efter häktesvistelsen återvände resemontören till Sverige och när han återvände till sin arbetsplats fick han en skriftlig erinran av arbetsgivaren. Några dagar senare varslades han om uppsägning på grund av personliga skäl och uppsägningen verkställdes två veckor senare.
Arbetsgivaren anser att telemontörens sexköp medför att han brutit mot bolagets uppförandekodex som anställda förväntas följa när de arbetar för bolaget. Uppförandekodexen går bland annat ut på att de anställda ska följa värdlandets lagar. Dessutom anser arbetsgivaren att mannen på grund av sitt agerande ur jämställdhetssynpunkt och med hänsyn till kvinnliga arbetskamrater inte kan vara kvar på arbetsplatsen.
Arbetsdomstolen bedömer nu att telemontörens handlande i Kina inte kan motivera en uppsägning. I sin bedömning tar AD hänsyn till att resemontören varit anställd hos bolaget i 33 år med en väl vitsordad tjänstgöring. Han är en mycket erfaren och uppskattad servicetekniker och hans handling i Kina framstår för AD som en enstaka impulshandling som han ångrar djupt. Mannen drabbades dessutom personligen hårt av fängelsevistelsen i Kina och det måste enligt domstolen antas att mannen med hänsyn till hans ålder på 52 år riskerar att ställas utanför arbetsmarknaden utan anställning i bolaget.
Mannen representerade, enligt Arbetsdomstolen, i och för sig i viss mån bolaget i utlandet men hade varken chefsposition eller annan särskild förtroendeställning hos bolaget. Vad gäller jämställdhetssynpunkten menar Arbetsdomstolen att vad arbetsgivaren anfört strängt taget skulle innebära att den som gjort sig skyldig till köp av sexuella tjänst i princip alltid skulle kunna skiljas från tjänsten, något som domstolen inte kan godta.
Sammantaget finner Arbetsdomstolen att det inte har förelegat saklig grund för uppsägning och arbetsgivaren har inte heller haft skäl för att stänga av mannen från arbetet. Han tillerkänns därför ett skadestånd om sammanlagt 90 000 kronor från arbetsgivarparten som också får stå för rättegångskostnaderna.
