Ett pappersbruk utanför Umeå sade upp en anställd sedan han dömts till ett åttaårigt fängelsestraff för dråp på sin sambo.
Mannen som arbetat på pappersbruket sedan 1982 häktades i oktober 2004 som misstänkt för misshandel av sin sambo. Han försattes på fri fot i november samma år. Han arbetade därefter i sin anställning hos bolaget till den 24 april 2005. Sedan sambon avlidit i slutet av april 2005 häktades mannen åter den 30 maj 2005 misstänkt för dråp. Han har sedan dess varit frihetsberövad och inte arbetat hos bolaget.
Den 27 juni 2005 dömdes han av Umeå tingsrätt för dråp till fängelse i åtta år. Den 26 september 2005 fastställde Hovrätten för Övre Norrland tingsrättens dom och Högsta domstolen beslöt den 27 oktober att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom vann därmed laga kraft samma dag.
Personalchefen på pappersbruket kontaktade HD i maj 2006 och fick då besked att HD beslutat inte meddela prövningstillstånd den 27 oktober 2005.
Den 27 juni lämnade bolaget underrättelse och varsel om tilltänkt uppsägning av personliga skäl. Uppsägningen verkställdes efter förhandlingar genomförts med mannens fackförbund.
Tvisten i Arbetsdomstolen gäller om uppsägningen var sakligt grundad.
Arbetsdomstolen tar först ställning till om bolaget följt den så kallade tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen. Enligt bestämmelsen får en uppsägning som beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen inte grundas på enbart omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader. Avgörande är från vilken tidpunkt tvåmånadersfristen ska anses börja löpa.
Arbetsdomstolen bedömer att fristen börjat löpa ut när arbetsgivaren fått kännedom om den lagakraftvunna domen. Att det gått flera månader sedan domen vunnit laga kraft har ingen betydelse i detta fall eftersom det inte kan anses ha någon generell skyldighet att själv undersöka när så sker.
Arbetsgivaren har därför haft rätt att lägga domen till grund för uppsägningen.
Angående frågan om det förelegat saklig grund för uppsägning menar AD att det långa fängelsestraffet utgör saklig grund för uppsägning. Enligt AD är det även för en arbetsgivare med god beredskap för att ersätta frånvarande personal inte rimligt att arbetsgivaren får bära de olägenheter och kostnader under så lång tid som fängelsestraffet skulle innebära.
Två av domstolens medlemmar är skiljaktiga och anser att bolaget väntat för länge med att skaffa sig kunskap om hur det gått med den anställdes dom. Bolaget har enligt de skiljaktiga med utgångspunkt av tvåmånadersregeln inte haft rätt att grunda uppsägningen på brottmålsdomen.
