De aktuella uttalandena har gjorts från en talarstol på ett politiskt möte där de huvudsakliga mötesdeltagarna bestod av medlemmar av olika nationalistiska och nationalsocialistiska organisationer. Hovrätten kommer fram till att syftet vara att sprida ett politiskt budskap och utgör debattinlägg rörande bland annat den svenska invandringspolitiken, det mångkulturella samhället och massmedias bevakning av kriminalitet bland invandrare. Vissa delar av talet domineras enligt hovrätten av en raljerande och ironiserande ton som närmar sig den politiska satiren. Vid sidan av syftet att föra ut ett politiskt budskap synes det enligt hovrätten alltså ha funnits en avsikt att locka till skratt.
Hovrätten finner att en begränsad del av talet innehåller uttalanden som klart överskrider gränsen för saklig och vederhäftig diskussion om invandrare som grupp och som uttrycker missaktning för invandrare som grupp med den innebörd som begreppet har i allmänt språkbruk. Eftersom mannen enligt hovrätten inte kan ha varit omedveten om att uttalandena skulle uppfattas som kränkande, har uttrycken för missaktning omfattas av hans uppsåt. Uttalandena faller enligt hovrätten inte in under så kallat hate speech som kan begränsas i enlighet med Europakonventionen.
Sammanfattningsvis finner hovrätten att omständigheterna inte varit sådana att det är befogat att inskränka yttrandefriheten på politiska möten i den grad som en fällande dom skulle innebära. Svea hovrätt ogillar åtalet och upphäver påföljdsbestämningen.
