Domstolen konstaterar inledningsvis att narkotikabrott ofta bjuder på större bevissvårigheter än andra mål, men att detta inte får leda till att domstolen avstår från att kärva full bevisning som grundval för fällande dom. Det krävs även i dessa mål att det blivit ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brott i enlighet med åtalet.
I det aktuella fallet bygger åtalet till stor del på avlyssnade telefonsamtal. Hovrätten kommer i likhet med tingsrätten fram till att dessa handlar om överlåtelse av narkotika; men att det finns en rad oklarheter om vad som egentligen skett. Det saknas även utredning kring mängden narkotika och vilken form av knark som avsetts. Det är heller inte visat att kontakterna mellan de tilltalade lett till något avslut – det förhållande att en av dessa haft en stor summa pengar på sig vid gripandet och inte någon narkotika talar enligt domstolen för att något köp inte kommit till stånd. Eftersom det inte är ställt utom allt rimligt tvivel att de tilltalade gjort sig skyldiga till brott ska åtalat ogillas.
