Kvinnan och mannen hade träffats på ett konditori och där kommit i samspråk. När det framkom att mannen var bostadslös, erbjöd kvinnan honom att komma och bo tillsammans med henne i hennes tvåa.
Bekanta och släktingar till kvinnan uppger att kvinnan på senare tid börjat må dåligt och isolera sig. Mannen hade tidigare lånat mindre summor av kvinnan – men nu hade en syster sett till att kontot spärrades. Mannen hävdar att kvinnan blivit så upprörd när hon fått reda på detta att hon ”snabbare än vanligt” tagit sig ut på balkongen och där hävt sig över räcket. När mannen fattade vad som pågick, tog han enligt egen uppgift i polisförhör tag i kvinnans armar och försökte dra in henne på balkongen igen. I ett senare förhör ändrade mannen sina uppgifter, och sade att han istället tog tag om kvinnans ben, men att han till slut fick släppa taget eftersom hon var för tung.
Mannens uppgifter emotsägs dels av ett elvaårigt vittne; en flicka som den aktuella morgonen var ute och gick med en hund, dels av teknisk bevisning samt den rättsmedicinska utredningen. Flickan såg hela händelseförloppet från andra sidan vägen, och hörde även att kvinnan flera gånger ropade ”nej, nej” och såg att hon försökte ta sig in på balkongen igen – men hindrades av mannen. Den utvidgade rättsmedicinska obduktionen visade inga tecken på att mannen hållit i och försökt att dra upp kvinnan.
Tingsrätten anser det utrett att kvinna inte kunnat ta sig upp på balkongräcket själv, inte ens med hjälp av en stol. Hon förflyttade sig överallt med hjälp av rollator; vilken stod kvar inne i lägenheten, och knappt kunde ta sig upp för ett vanligt trappsteg eller in i en bil utan hjälp. Både självmord och olyckshändelse är därmed uteslutna. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten det ställt att mannen utom allt rimligt tvivel berövat kvinnan livet genom att knuffa ner henne från balkongen. Mannen måste ha förstått att ett fall från en balkong på cirka sju meter skulle kunna leda till döden. Tingsrätten anser att mannen, som under rättegången förefallit helt oberörd, måste ha varit helt likgiltig inför en sådan följd.
Trots att gärningen inte föregåtts av någon större planering, anser tingsrätten att mannen inte kan ha handlat helt oöverlagt i och med att han hindrade kvinnan från att ta sig upp på balkongen igen. Tingsrätten slår fast att kvinnan, som var både rörelsehindrad och förståndshandikappad, måste ha känt dödsångest, och att mannen har utnyttjat kvinnans försvarslösa situation. Tingsrätten anser att gärningen är så allvarlig att mannen, trots slutsatserna av den rättspsykiatriska undersökningen, ska dömas för mord.
Det rättspsykiatriska utlåtandet visar att mannen begått gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, samt att han alltjämt lider av denna störning. Mannen döms därför till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
