Mannen anger att ryggskadan beror på att rutschkanan saknade effektiv dämpning på själva landningsplatsen, och att rännan var mycket brant och hade extremt låg friktion. Mannen anger även att varken polisen eller de personer som byggde den aktuella rutschkanan övervägde dessa säkerhetsproblem, och att det därför var vårdslöst att ge tillstånd till denna uppenbart farliga anordningen. Personskadan har enligt mannen uppkommit på grund av att polisen inte tillämpade gällande lag angående prövning av rutschkanans säkerhet.
Polisen drog vid tillståndsbedömningen slutsatsen att rutschkanan inte föll under reglerna gällande så kallade tivolianordningar; karuseller, pariserhjul, bergbanor eller bilbanor vilka används vid allmänna sammankomster eller offentlig tillställningar. Dessa anordningar får endast användas om de erbjuder betryggande säkerhet mot olycksfall.
JK kommer i sin utredning fram till att den aktuella rutschkana inte föll under då gällande reglerna, och att polisens underlåtenhet att bedöma den på det sättet inte kan anses ha varit uppenbart oriktig. Sammanfattningsvis har skadeståndsskyldighet inte har uppkommit för staten till följd av polismyndighetens tillståndsgivning.
