HD: Jaktlagen är otydlig

Männen åtalades för att ha fällt en 30 år gammal björn, känd som ”Urtorparn”. Samtliga fem dömdes till tre månaders fängelse för grovt jaktbrott. Hovrätten ogillade dock åtalet då det enligt domstolen inte kunde utläsas ur lagtexten att förbud mot jakt vid åtel faller inom ramen för bestämmelserna i 43 och 44 §§ jaktlagen.

Riksåklagaren överklagade hovrättens dom till HD, och anför att Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt inte omfattade jakt vid åtel, samt att jaktbrottet ska bedömas som grovt då männen fällt ett hotat, sällsynt och särskilt skyddsvärt vilt.

HD prövar om legalitetsprincipen innebär att gärningen faller utanför straffbestämmelserna i jaktlagen. Domstolen konstaterar att det inte i förarbetena till jaktlagstiftningen finns några uttalanden om att överträdelser av inskränkande villkor i skyddsjaktsbeslut skulle vara straffbara som överträdelser av 3 § jaktlagen. HD finner att såväl lagens ordalydelse som innehållet i förarbetena talar för att jaktförbudet kvarstår om föreskrivna villkor för skyddsjakt inte följs.

HD uttalar att ”systematiken i själva jaktlagen inte präglas av den tydlighet som skulle ha varit önskvärd”, men finner att det som lagts de tilltalade till last innebär ett straffbart handlande, och återförvisarmålet för fortsatt handläggning.