Digital Rights Management – DRM – är en vidsträckt term som innefattar flera former av teknologiska system, vilka har till syfte att, utifrån utgivarens perspektiv, kontrollera tillgång, användning samt distribution av digitalt material. Det kan röra sig om allt från film och musik till ringsignaler på mobiltelefonen.
– DRM har skapats som ett svar på den sociala utveckling där globala, digitala nätverk sätter stor press på traditionella distributionskanaler, säger Schollin.
I avhandlingen framhålls att DRM inte i sin rättsliga konstruktion fullt ut förstås utan att sättas i sitt sammanhang. Av denna anledning behandlar avhandlingen de tekniska plattformer som skapar systemen inom DRM. Studien av dessa plattformer är tvådelad, där den ena delen behandlar utvecklingen av teknologisk kapacitet för kontroll och där den andra delen behandlar den samtidiga sociala och ekonomiska utvecklingen.
Fungerar då Digital Rights Management?
Schollin menar i sin avhandling att vi idag befinner oss vid avskaffandet av traditionella skiv- och kassettdistributionen och att vi således förefaller stå inför två huvudalternativ. Det ena alternativet är en frivillig och en ofrivillig skattelösning, vilket framstår ganska trubbigt men som kompenserar den fria tillgången på digitalt material. Det andra alternativet är, i det fall man vill behålla en lösning enligt logiken ”betala per individuell-konsumtion”, att skapa globala DRM-system.
– Dagens enda, något-så-när fungerande system, är iTunes. Detta har dock inte lyckats till att bli ett globalt ramverk, vilket torde ha sin grund i att rättighetsinnehavarna ännu inte kommit överens. Således har man idag, inom varje nation, olika system, vilket står sig ganska svagt i förhållande till globala pirata fildelningssystem, säger Schollin.
– Den rådande brist på nytänkande tillsammans med den allmänna tröghet som finns hos de som designar DRM har tyvärr gjort att DRM kanske inte kommer att lyckas. Detta vare sig som juridisk eller teknisk konstruktion, fortsätter Schollin.
Varför kritiseras Digital Rights Management?
– Vissa använder sig inte av det. Andra tror inte på det. Ofta följer kritiken av att skaparnas affärsmodeller aldrig varit beroende av exemplarförsäljning. Det kan till exempel röra sig om artister vars huvudfåra är livespelningar och merchandise. Andra använder sig inte av DRM helt enkelt för att de finner systemet vara för dyrt och ofta lite för trubbigt, säger Schollin.
I avhandlingen framhålls vidare att åsikterna kring DRM varierar avsevärt eftersom de flesta upplever hot istället för möjligheter hos systemet. Detta torde följa av att debatten kring DRM till övervägande del har dominerats av det gamla skivförsäljningsparadigmet. Schollin menar dock att det är dags att lämna detta paradigm och istället hitta nya sätt att sköta ekonomin kring musik och film. DRM skulle kunna spela en kreativ roll i denna utveckling, trots att så inte sker för tillfället.
Text: Åsa Persson
