De som har deltagit i många skiljeförfaranden har gjort erfarenheten att det finns en typisk relation mellan advokatkostnaderna och kostnaderna för skiljemännen. Jag är nyfiken på om det råder samma relation i allmän domstol.
Innan jag började på advokatbyrå hade jag inte full förståelse för hur mycket tid som går åt till att förbereda en tvist.
Nu inser jag att advokaterna lägger ner mycket, mycket mer tid än skiljemännen. Advokaterna måste ägna många timmar åt att undersöka och analysera spår som leder in i återvändsgränder. Dessutom måste advokaterna förbereda sig inför vittnesförhör och samtala med långt fler personer än de som slutligen kommer att höras i skiljeförfarandet. Advokaterna måste gå igenom stora mängder dokument, varav endast en liten del åberopas i förfarandet. Härtill kommer tid för strategiska överväganden och samtal med klienten och motpartsadvokaten. Endast en bråkdel av tiden går åt till att författa inlagorna till domstolen eller skiljenämnden.
Därför är det inte ägnat att förvåna att relationen mellan skiljearvodena och ombudskostnaderna brukar vara att tre skiljemäns sammanlagda arvode brukar uppgå till cirka hälften av den ena partens ombudsarvode. Alltså: Om skiljenämnden kostar 1 miljon, så kostar ena partens ombud 2 miljoner.
Detta stämmer naturligtvis inte alltid men det är en mellan-tummen-och–pekfingret-relation som är intressant.
Jag anser att allmän domstol borde ange vad statens kostnad för förfarandet varit i varje mål. Det kan inte ske med exakthet men man kan ganska enkelt utarbeta en schablon. Hur mycket skattemedel går till Domstolsverket? Hur många mål avgörs varje år? Vilken är kvotdelen för en fortkörning, en misshandel (två timmars förhandling), en tredskodom, en halvdags tvistemålsförfarande med sex inlagor, ett veckolångt förfarande? I kostnaden ingår domarlönerna, kostnader för lokaler, vidareutbildning, administrativ personal, chefer, utrustning, tutti-tutti. Jag tror att det skulle bli en ganska hög kostnad för varje förfarande.
Jag tänker mig att varje dom skulle sluta: ”Kostnaden för förfarandet i domstolen har uppgått till xx kr. Kostnaden skall stanna på staten.”
Mycket skulle vara vunnet genom sådan transparens. För det första skulle det skapas bättre möjligheter att inom domstolsväsendet öka effektiviteten genom större kostnadsmedvetenhet. (Detta ämne kan utvecklas i en annan krönika.)
För det andra skulle folk i allmänhet få större respekt för vad det kostar att dra igång domstolsförfaranden. Kanske skulle en och annan fortkörare ge tusan i att neka fortkörningsböter direkt på stället när han eller hon får klart för sig hur mycket skattepengar som förslösas genom att saken dras i domstol. Kanske skulle en och annan rättshaverist få dåligt samvete.
För det tredje, skulle man få en bättre känsla för vad som utgör rimliga kostnader för advokaternas insatser. Tillåt mig tro att domstolarna skulle bli mindre benägna att pruta på advokatarvodena – med avseende på både brottmålsadvokater och affärsadvokater – om den fick klart för sig vad domstolens egna handläggningskostnader uppgår till.
Jag hoppas att regeringen, Domstolsverket och Advokatsamfundet kommer att verka för ökad transparens med avseende på kostnaderna för förfarandet i domstol. Det skulle vara till fördel för mig i mina egenskaper av skattebetalare, medborgare och som verksam vid advokatbyrå.
