Fredrik Reinfeldts resa till Kina beskrivs som en stor framgång. Han lyckades kombinera kritik beträffande mänskliga rättigheter, ställa krav på klimatarbete och undertecknande av nya affärskontrakt för bl.a. Ericsson. En av de konkreta åtgärderna var att Sverige anslog pengar och permanentade en professur i mänskliga rättigheter vid Beijings universitet. Professuren ska administreras av Raoul Wallenbergs Institute (RWI) i Lund. Institutet har i många år utbildat kinesiska domare, åklagare, poliser och andra företrädare för Kinas rättsväsende. Avsikten med programmet är att öka respekten för mänskliga rättigheter.
Som tidigare student vid RWI blev jag särskilt intresserad när Fredrik Reinfeldt besökte Beijings universitet där kinesiska jurisstudenter utbildas i mänskliga rättigheter med ekonomiskt stöd från Sverige. De kinesiska studenterna var försiktiga med att ge intervjuer till SVT:s utsända så talande nog fick det bli en sydkoreansk student som förmedlade den kinesiska uppfattningen av mänskliga rättigheter. Vad beträffar situationen i Tibet förklarade hon att hennes studiekamrater och övriga kineser tar fasta på den ekonomiska tillväxten i regionen. Med andra ord, medborgerliga och politiska rättigheter väger lätt mot ekonomisk och social utveckling. Att kinesiska studenter i mänskliga rättigheter har denna syn är inget annat än kulturkrock. Kina leder statistiken för avrättningar och i den Beijinglojala Tibets Dagblad förklaras oförtäckt att ”omskolningen” av tibetanska munkar ska påskyndas. Detta visar på gapet som fortfarande finns i synsättet på de mänskliga rättigheterna. Då spelar det mindre roll att världens stater i FN gemensamt deklarerat att alla mänskliga rättigheter är universella och odelbara samt att alla stater har en skyldighet främja och skydda dessa rättigheter. När det kommer till praktisk handling, bindande förpliktelser och vilja att underkasta sig granskning utifrån sviker alltför många stater.
Juristens lösning blir att Kina ska ansluta sig till fler konventioner och underkasta sig granskning utifrån. Jag har inget emot att så sker, men vi måste ställa oss frågan hur detta ska ske, vad är motorn för förändring?
Med denna fråga lämnar vi den rena juridiken för en stund och närmar oss politiken.
Vad som har blivit tydligt under 1900-talet är att politisk frihet kan endast uppnås när det finns ekonomisk frihet i bemärkelsen att människor står ekonomiskt oberoende från staten. Det är endast när människor kan äga en telefon, tryckpress, kopiator eller dator som idéer om frihet kan spridas till en större krets och organisering kan ske. Det finns inga historiska exempel på demokrati i stater där ekonomin är centraliserad och totalt kontrollerad av staten. Därför är det bra att Kina lämnat planekonomin bakom sig. Ekonomisk frihet är dock endast en nödvändig förutsättning för demokrati, den är inte tillräcklig i sig. Singapore är ett tydligt exempel på ett kapitalistiskt samhälle där demokrati och mänskliga rättigheter uteblivit. För att Kina ska ta nästa steg krävs att kineser får inspiration utifrån, deltar i diskussioner och organiserar sig. Vi kan bidra, exempelvis genom att sälja produkter, tjänster inom telekom och utbildning i mänskliga rättigheter. Mot denna bakgrund blir det svenska besöket i Kina en framgång.
