Beslut som innebär att en tilltalad som är häktad försätts på fri fot innan dom meddelas är nästan alltid mycket kortfattade. Ibland väljer domstolen formuleringen att den tilltalade ”fortfarande är på sannolika skäl misstänkt” men att ”skäl för häktning saknas”. Men det är också vanligt att domstolen – som nu i Rödebymålet – håller beslutet lite öppnare och bara anger att ”skäl för häktning saknas”.
Ger då tingsrättens beslut någon antydan om hur domen kommer att se ut?
Svaret är att det är svårt att dra några säkra slutsatser om detta. Beslutet torde dock innebära att tingsrätten har resonerat på något av nedanstående sätt:
1) Mannen kan inte dömas till en frihetsberövande påföljd (dvs. fängelse eller rättspsykiatrisk vård), eftersom han var allvarligt psykiskt störd vid gärningstillfället men inte längre.
Med andra ord har då tingsrätten gjort samma bedömning som finns i den första psykiatriska undersökningen, RPU:n, vilket aktualiserar det s.k. Flinkdilemmat. – Om någon ska dömas till en påföljd som inte är frihetsberövande, t.ex. skyddstillsyn eller villkorlig dom, får personen inte sitta häktad i avvaktan på att domen meddelas.
2) Mannen kommer inte att fällas till ansvar för de åtalade brotten.
Alla brott består av en objektiv del (det yttre händelseförloppet) och en subjektiv del (gärningsmannens inställning). 50-åringen har ju erkänt att han skjutit ungdomarna. Men det är möjligt att tingsrätten vid prövningen av häktningsfrågan funnit att han inte kan anses ha haft uppsåt till agerandet p.g.a. sitt psykiska tillstånd den aktuella natten. Då finns det inte sannolika skäl för att han har begått de åtalade brotten, och följaktligen ingen grund för att hålla honom häktad. Rent generellt kan dock sägas att det är ovanligt att en allvarlig psykisk störning inverkar på domstolens uppsåtsbedömning. – Tingsrätten kan också tänkas ha resonerat kring frågan om s.k. nödvärnsexcess. Om någon har gjort mer än vad som är tillåtet för att försvara sig (nödvärn), kan han ändå gå fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig. Eftersom häktning är en preliminär åtgärd i förhållande till en fällande dom, finns det inte skäl för häktning om den tilltalade ska vara fri från ansvar p.g.a. exempelvis nödvärnsexcess.
3) Det är uppenbart att det inte längre finns några s.k. särskilda häktningsskäl, dvs. risk för att mannen återfaller i liknande brottslighet (recidivfara) eller försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller flyr.
Eftersom det här handlar om ett mycket allvarligt brott, mord, krävs att det är uppenbart att de ovannämnda skälen för häktning saknas. Om tingsrätten redan av denna anledning ansett att häktningen ska hävas säger beslutet i sig inte något om vilken utgången i målet blir. För att tingsrätten ska kunna välja fängelse som påföljd måste den dock först ”underkänna” den slutsats som var gemensam för både RPU:n och Socialstyrelsens rättsliga råds yttrande: att 50-åringen vid gärningstillfället led av en allvarlig psykisk störning. Om han fortfarande anses lida av en allvarlig psykisk störning kan påföljden visserligen bli rättspsykiatrisk vård. Men om tingsrätten konstaterat att det är uppenbart att skäl för häktning saknas verkar det svårt att förena vården med särskild utskrivningsprövning, eftersom detta kräver att risk för återfall i allvarlig brottslighet finns. En sådan risk ansåg ju Socialstyrelsens rättsliga råd föreligga i motsats till teamet som utförde RPU:n. (Särskild utskrivningsprövning innebär att en domstol måste godkänna att patienten skrivs ut från sjukhuset när läkarna anser att han är frisk.)
Om tingsrättens beslut i häktningsfrågan kommer att överklagas är i skrivande stund osäkert. Ett sådant överklagande ska göras inom tre veckor.
Klarhet i hur tingsrätten resonerat i häktningsfrågan kommer vi att få när domen meddelas den 7 maj.
Läs Mikael Paulis tidigare artiklar:
Expert: Rödebymålet – inget nytt Flinkdilemma
Expertkommentar: Är Rödeby ett nytt Flinkfall?
