Målsäganden, vars uppgifter domstolen fäster tilltro till, uppger sig inte ha haft några andra sexuella kontakter vid tidpunkten för att han smittades. Den medicinska utredningen i målet visar också på stora likheter mellan virusstammarna hos målsäganden och den tilltalade. Hovrätten ansluter sig därför till tingsrättens bedömning, att det är ställt utom rimligt tvivel att målsäganden smittats av HIV från den tilltalade.
Domstolen fastställer tingsrättens dom i ansvarsdelen, men sätter samtidigt ner skadeståndet från det i tingsrätten tidigare utdömda beloppet om 850 000 kronor till tillhopa 527 000 kronor. Av summan avser 5 000 kronor ersättning för sveda och värk, 50 000 kronor kränkningsersättning och 472 000 kronor skadestånd för stadigvarande men. Den sista delposten är, enligt riktlinjer från Nämnden för brottsskadeersättning, beräknad med ledning av Trafikskadenämndens hjälptabeller för bestämmande av ersättning för medicinsk invaliditet, varvid antas antas att en HIV-infektion medför 50 procents invaliditet.
