Ett bolag som sysslade med utbildning av piloter sökte en vikarie för en receptionist som skulle vara föräldraledig. Vikariatet skulle inledas med en praktiktid på två veckor. Två kvinnor kallades till intervju hos bolaget; den ena hade svenskt ursprung och den andra algeriskt. Bolaget valde den förstnämnda.
Kvinnan som inte fick praktikplatsen anmälde till Ombudsmannen för etnisk diskriminering (DO) att hon ansåg att bolaget vid tillsättningen av praktikplatsen hade diskriminerat henne på grund av hennes etniska tillhörighet.
DO har i Arbetsdomstolen yrkat att bolagets ska förpliktas att utge 120 000 kornor i allmänt skadestånd till kvinnan på grund av att bolaget diskriminerat henne när hon inte fått den sökta praktikplatsen.
Bolaget har bland annat gjort gällande att kvinna haft brister i sitt sätt att tala genom att staka sig i talet, att hon inte hade tillräckliga kunskaper i engelska och att personkemin inte stämde. Något som enligt DO är efterhandskonstruktioner.
Arbetsdomstolen bedömer att det varken förekommit direkt eller indirekt diskriminering. Kvinnan som fick praktik platsen bedömdes nämligen av arbetsgivaren som en bättre lämpad person och hade också bättre språkkunskaper än kvinnan som inte fått platsen. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår det som en självklarhet att det för ett arbete som består av kontakter internt och externt i ett utbildningsföretags reception bör krävas så pass goda språkkunskaper att kommunikationen kan ske friktionsfritt så att arbetsuppgifterna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt.
