Det anvisade arbetet var en tidsbegränsad heltidsanställning som byggnadssnickare hos ett bemanningsföretag i Norge. Mannen var på intervju, och tackade fyra dagar senare ja till arbetet. Sedan ångrade han sig med hänvisning till att han skulle få vara borta mer än 12 timmar per dygn från sina tre minderåriga barn. Mannen uppgav att barnen behövde ha honom hemma om kvällarna eftersom att hans hustru har oregelbundna arbetstider med mycket kvällsarbete.
Regeringsrätten kommer fram till att det i byggbranschen är vanligt att arbetet periodvis är förlagt till annan ort, och att veckopendling kan krävas. Eftersom mannen varit arbetslös en tid, anser domstolen att han kunde ha förberett lösningar för att tillgodose barnens behov av tillsyn. Regeringsrätten uttalar också att mannens bostadsort inte ligger allt för långt från Norge; ett land som i såväl språkligt som kulturellt avseende har stora likheter med Sverige. Att det föreslagna arbetet var beläget i Norge utesluter därför inte i sig att det var lämpligt i ALF:s mening.
Mannen åberopar också att han, för det fall han hade påbörjat anställningen i Norge, hade kommit att omfattas av norsk socialförsäkring. De skillnader som han åberopat är enligt Regeringsrätten inte så stora att de medfört att arbetet inte var lämpligt. Sammanfattningsvis avslår Regeringsrätten mannens överklagande.
