Sedan äktenskapet mellan två makar upplösts har ett bodelningsbeslut meddelats mellan dem. Bodelningsbeslutet innebär att ett äktenskapsförord, enligt vilken all egendom i äktenskapet skulle vara enskild, på yrkande av en av makarna jämkats av bodelningsförrättaren.
Mannen har inom klanderfristen väckt talan om klander av bodelningen och framställt yrkanden om att bodelningen ska ske efter vad som följer av äktenskapsförordet.
I ett svaromål efter klanderfristen har frun bestritt talan om klander och framställt yrkanden om att äktenskapsförordet ska lämnas utan avseende eller i andra hand jämkas. Hon har i bodelningsmålet som skäl för att tillåta hennes yrkanden hänvisat till NJA 2003 s. 460 och gjort gällande att avgörandet innebär att hon såväl som mannen har rätt att framställa nya yrkanden i målet så länge som dessa håller sig inom ramen för bodelningen.
En oenig Högsta domstol finner dock att yrkandena ska avvisas eftersom de går ut på att bodelningsbeslutet ska ändras till makens fördel och att de inte har framställts inom den lagstadgade fristen.
Justitierådet Lena Moore är skiljaktig och anser att yrkandena ska tillåtas.
– Att neka den make som inte klandrat bodelningen att framställa egna yrkanden i rättegången är inte ändamålsenligt och skulle medföra en oacceptabel obalans mellan parterna, skriver hon.
Justitieråden Victor och Lindskog tillägger också i ett särskilt yttrande att de förespråkar en försiktig tolkning av NJA 2003 s. 460. Detta eftersom avgörandet, enligt Victor och Lindskog inte kan anses innebära att käranden vid klander av bodelning alltid, helt oberoende av vilka yrkanden och grunder för dessa som framställts i klandret, skulle vara oförhindrad att i tingsrätten framställa nya yrkanden.
