Lagförslaget, som bland annat ger Försvarets forskningsanstalt rätt att avlyssna konversation via nätet eller telefon utan att de avlyssnade är misstänkta för något brott, har debatterats mycket i media på senaste tiden; av bloggare, på ledarsidor och av riksdagsledamöter. Kanske lite väl sent, kan tyckas. Men kritiken från flera remissinstanser är kända sedan länge:
I Rikspolisstyrelsens remissvar kan man läsa bland annat att:
– Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. Dessutom är det självklart att i en rättsstat är brottsbekämpning en uppgift för civila myndigheter.
Justitiedepartementet skriver i sin promemoria:
– Förslaget innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer.
I SÄPO:s remissvar står det:
– Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig teleavlyssning, dvs. det allmänna får del av sådan kommunikation mellan personer som annars är skyddad mot avlyssning. Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.
Remissvaret från Lagrådet innehåller bland annat följande:
– Redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning torde utgöra ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor som använder telekommunikationstjänster. Det utgör därför i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens.
Och nu har alltså lagförslaget ändrats. Men är det tillräckligt?
Det tycker i alla fall inte Per Broström, folkrättsjurist på Försvarshögskolan. Han ifrågasätter lagförslaget även i dess ”nya” utformning, och menar att den strider mot Europakonventionen. Rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten är svag även i det nya förslaget, menar han.
– Jag kan inte låta bli att skratta när jag hör det här. Det finns flera exempel i Sverige där vi haft insynsråd, kontrollorgan och annat, men väldigt få exempel på att det varit verkningsfullt. Jag ser fram mot den första prövningen av det här i Europadomstolen, säger Per Broström, i en kommentar.
Text: Johanna Haddäng
