Tingsrätten fann det ostridigt att kvinnorna hade kallat gärningsmännen till brottsplatsen, men att det inte var ”ställt utom allt rimligt tvivel” att deras syfte hade varit att förmå dem att bruka våld. Domstolen ansåg att det var ”troligt” att så var fallet, men att kvinnorna kunde ha haft andra avsikter om mindre ingripande åtgärder. Därför ogillades åtalet.
JK uttalar att skadeståndsansvar för oriktig rättstillämpning förutsätter att en uppenbart oriktig bedömning har gjorts för att oaktsamhet ska anses vara för handen. Enbart den omständighet att en domstol ogillar ett åtal innebär inte att åklagaren gjort en uppenbart oriktig bedömning när han eller hon beslutade sig att väcka åtal. Enligt förarbeten måste det finnas ett vidsträckt utrymme mellan ett beslut om att väcka åtal och en ogillande dom innan det kan utkrävas något ansvar för obefogat åtal.
Av tingsrättens dom framgår att det fanns utrymme för åklagaren att åtala kvinnorna för anstiftan till grov misshandel. Något skadeståndsgrundande fel har därmed inte begåtts, och anspråken avslås därför.
