Det var fråga om två barndomsvänner som kom i dispyt med varandra. Gärningsmannen hade uppsökt offret hos sin före detta sambo. Offret beväpnade sig med en förskärare för att möta sin blivande mördare utomhus. Han gjorde sig sedan av med förskäraren medan den andre mannen hela tiden hade kvar sin pistol dold i jackfickan.
På en skolgård kom pistolen att avlossas med ett skott som träffade offret och som ledde till hans död en kort stund därefter. Pistolen har inte återfunnits.
Tvist råder om hur det dödliga skottet har avlossats. Beskrivningen av det sätt på vilket offret skulle ha gripit efter och fått tag i pistolen i mördarens ficka har förändrats i förhållande till vad denne berättade vid tingsrätten.
Där uppgav han att offret använde två händer och i hovrätten var det endast tal om en hand, vilken den tilltalade slog till på, eventuellt så att offrets hand antingen kom åt den spända hanen genom jacktyget eller råkade få in fingret i varbygeln med jacktyget emellan.
I vilket fall skulle, enligt den tilltalade, det dödande skottet genom något av dessa förfaranden ha avlossats av våda och träffat utan hans direkta inblandning.
Hovrätten menar att den tilltalade, även i hovrätten, i väsentliga avseenden lämnat olika och nya uppgifter, av vilka en del måste ses som rena efterhandskonstruktioner i förtydligande syfte. Vidare menar hovrätten att flera av hans uppgifter i sig och i sitt sammanhang framstår som orimliga.
Hovrätten påtalar att de inte delar tingsrättens uppfattning att det kan hållas emot den tilltalade att han inte för polisen förevisat den skottskadade jackan utan istället gjort sig av med den, finner hovrätten på grund av det anförda och i övrigt på de av tingsrätten redovisade skälen att det är ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen uppsåtligen berövat sin barndomsvän livet genom att skjuta honom med pistol.
