Kammarrätten finner att i detta mål, som gäller taxering av fastighet som till huvudsaklig del används för bostadsändamål, inte finns skäl att låta särskilda ledamöter delta.
Domstolen uttalar att fastighetstaxering oundvikligen innebär en viss schablonmässig värdering. En avvikelse från riktvärdena bör enligt Regeringsrätten inte komma i fråga annat än om det är klart att tillämpningen av densamma leder till en väsentligt för hög eller för låg taxering.
Sammanfattningsvis bedömer kammarrätten att det av fastighetsägaren redovisade underlaget inte med sådan säkerhet utvisar att hans fastighet har åsatts ett väsentligt för högt taxeringsvärde vid tillämpning av Skatteverkets riktvärdesangivelser. Det föreligger därför inte skäl att avvika från fastställda riktvärden vid bestämmande av taxeringsvärdet. Överklagandet avslås.
