Förköpslagen ger kommunerna möjlighet att på vissa föreskrivna grunder förköpa fast egendom. Förköpslagen uppstod av markpolitiska skäl men har enligt Boverket utvecklats till ett instrument som allmänt stödjer kommunernas fysiska planering och fungerar som ett redskap för att hävda det kommunala plan- och byggmonopolet. Boverket anser att kommunerna alltjämt behöver ett sådant redskap för att få till stånd en långsiktigt hållbar planering, inte minst nu när exploatering i allt större utsträckning sker på mark som ägs av annan än kommunen.
Om kommunen vill praktisera sin förköpsrätt träder kommunen in i köparens ställe och övertar köparens åtaganden i det avtal som etablerats mellan säljaren och den ursprunglige köparen. Lagen ger även kommunerna möjlighet att även ingå exploateringsavtal avseende kommunala planer och byggprojekt.
Boverket föreslår att förköpslagen förenklas. Det enda skälet som kommunerna i framtiden ska få framhålla som grund för förköp är att egendomen krävs för utveckling av tätbebyggelse. Resterande förköpsgrunder rekommenderas utgå. I dagsläget kan det vara fråga om egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning, för bostadsförsörjning, för idrott och friluftsliv, för kulturhistoriska och miljömässiga värden eller för permanentboende i områden med stor efterfrågan på fritidsbostäder.
Förslaget innebär att varje kommun själv ska kunna besluta att lagen inte ska tillämpas inom delar av kommunen. Boverket förespråkar även att regeringens tillståndsprövning förflyttas från regeringen till miljödomstolen, vilket resulterar i att rättsprövningen kan avskaffas. En ytterligare förändring i lagstiftningen skulle enligt Boverket vara att kommunen vid anhållan om förhandsbesked alltid ska avge ett bindande besked om förköpsrätten ska utföras eller inte. Ett besked att inte utöva förköpsrätten bör sedan vara bindande för kommunen under en särskild tidsperiod.
Text: Emil Akander
