I Frankrike debatteras livligt ett fall där en kvinna påstått sig vara oskuld, vilket hennes man efter bröllopet ansåg att hon inte hade varit. Mannen fick framgång i sitt krav att myndigheterna skulle ogiltigförklara äktenskapet (kvinnan har överklagat beslutet). På franska kallas detta numera för ”vice caché en femme”, vilket kan översättas med ”dolt fel i hustru”.
Fallet kan tas som utgångspunkt för funderingar rörande en rad centrala avtalsrättsliga problem. Man kan t.ex. ställa sig frågan om kvinnans uttalande var en garanti eller ett icke förpliktande allmänt lovordande.
Man kan också grubbla över om kvinnan bär ansvar även om hon själv trodde att uppgiften var korrekt. Det kan föreligga märkliga förträngningsmekanismer, vilket visade sig i det nyligen avgjorda svenska målet om mannen som anklagades för våldtäkt och försvarande sig med att han genomfört samlaget i sömnen, sig själv ovetandes.
Det är svårt att undgå att börja fundera över mannens undersökningsplikt före äktenskapet och hur ingående den bör vara. På samma sätt ställer man sig frågan om undersökningsplikten efter äktenskapet. Kan det möjligen vara så att det var själva undersökningen som föranledde ”felet”?
Över huvud taget förstår jag inte hur man säkrar bevisning om oskuld. Avtalsrättsligt sett ligger bevisbördan otvetydigt på den part som hävdar att oskuld inte var för handen.
Skall problemet med ”icke-oskuldigheten” leda till att avtalet/äktenskapet anses som ogiltigt ab initio, dvs. som om det aldrig existerat? Eller skall man betrakta det som ogiltigt från och med det att ogiltigheten gjorts gällande (antagligen per dagen efter bröllopet)? Eller skall man anse att det är fråga om en hävning på grund av avtalsbrott (dvs. inte som icke existerande avtal utan som att det har existerat men senare kommit att upphöra)? Det verkar som om mannen önskat ogiltighet ab initio och att det inte i något register skall framgå att han varit gift med kvinnan. Han var därför inte intresserad av en upplösning av ett existerande äktenskap genom skilsmässa. För honom handlar det kanske om rent principiella överväganden, typ pacta sunt servanda. Ekonomiskt sinnade personer kan konstatera att det blir olika effekter beroende på om äktenskapet inte anses ingånget (ingen förmögenhetsöverföring över huvud taget) eller om det anses som hävt (eventuellt viss förmögenhetsöverföring i enlighet med reglerna om bodelning vid skilsmässa).
I det aktuella fallet hade kvinnan lämnat en uppgift om att hon var oskuld. Men låt oss anta att hon inte sagt någonting om saken. Frågan infinner sig då om makar måste upplysa varandra om sådana förhållanden eller om de kan välja att vara tysta. Skulle en man eller kvinna kunna hävda att det är svek eller i strid mot tro och heder eller oskäligt av en tillkommande att förtiga omständigheter rörande tidigare sexuella erfarenheter? Kanske kan man göra en parallell till det av HD nyligen avgjorda Motocrossfallet, där en fastighetssäljare ansågs skyldig att upplysa om att det fanns en störande motocrossbana i närheten av fastigheten.
Jag frågar mig om oriktiga uppgifter rörande annat än sexuell erfarenhet kan ligga till grund för ogiltighet, t.ex. med avseende på en tillkommandes utfästa förmåga att laga mat, damma, sätta in efter sig i diskmaskinen, byta blöjor samt bidra ekonomiskt till hushållet. Är en i ond tro lämnad utfästelse om evig kärlek en ogiltighetsgrund? Skulle den franska domstolen ha medgett att äktenskapet ogiltigförklarades om ”bristen” varit av icke-sexuell karaktär?
Avtalslagen gäller för förmögenhetsrättsliga avtal. De allmänna principer som gäller för förmögenhetsrättsliga avtal gäller analogivis till stor del även för andra avtal men lyckligtvis kan man inte tillämpa dem ”rakt av”. I Sverige bedömer jag det som uteslutet att man skulle kunna ogiltigförklara ett äktenskap med stöd av allmänna avtalsrättsliga principer om ogiltighet – i alla fall med avseende på makarnas tidigare sexuella erfarenheter. Skilsmässa är sannolikt den enda vägen ut ur ett äktenskap – oavsett om det rör sig om medvetet felaktiga uppgifter om sexuell erfarenhet, blöjbytarförmåga eller evig kärlek. Men saken har mig veterligen inte ställts på sin spets i svensk rättspraxis.
Och låt oss hoppas att den aldrig gör det heller.
Christina Ramberg
