Fördelen med rutiner

Överraskning har en förvånande friskhet över sig som får oss att spärra upp ögonen och lägga märke till det vi annars inte skulle ha sett eller registrerat.

Överraskning är vardagens morgondagg, som spädbarnets första leende mot föräldrarna. Barndomsminnen har i mycket en prägel av denna förvåning, och därför har de en sådan märklig plats i minnet. De är ofta kopplade till luktupplevelser: mormors kök, farfars snus och den första skoldagen. Världen som vi mötte den då var på många sätt ny, den var inte förklarad eller förutsägbar. Varje dag bar på nya erfarenheter, bakom varje dörr och i varje ord dolde sig eller visade sig nya horisonter och nya överraskningar. Mötena med andra var sprängfyllda med betydelser, nyfikenhet och förundran.

Allteftersom vi fick fler erfarenheter och de gamla upprepades, minskade den här kvaliteten på världen. Vi växte upp, blev erfarna och vuxna. De nya och spännande världarna blev kända, förväntade och inkapslade i språkets förklarande rutmönster. Allt oftare möter vi andra i situationer där regler, roller och relationer är kända. Situationen är ”klar” i och med att vi känner igen den, den är färdigstrukturerad och framför allt snabbtolkad. Samspelet med andra går snabbt och smidigt, och det händer sällan något ovanligt. Det har gått rutin i upplevelsen av den sociala verkligheten. Det är dessa rutiner som skapar livets trygghetsdimensioner. Det välbekanta ger trygghet och mening med livet.

Vi kan jämföra den första skoldagen med när vi börjar på en kurs som vuxna efter mångåriga erfarenheter av lärare och undervisning, papper och bänkar. Den första skoldagen satt vi fyllda med hörsägner och sög i oss allt det nya med stora ögon. Som vuxna känner vi allt det där, situationen är väldefinierad. Vi känner alla roller och förväntningar, vet vad som kan och kommer att hända. Det skulle krävas mycket för att bli riktigt förvånad eller överraskad.
Kan vi överhuvudtaget bli förvånade som vuxna, kan vi bryta vanans dimmor? Svaret är jakande – det bästa livet verkar dessutom vara en blandning mellan ett bastant vardagsliv, som då och då avbryts av förvånande upplevelser som krydda till vanligheten. Lagom spänning och lagom trygghet; svårigheten är att hitta balansen.

När det händer något som bryter rutinerna och som går stick i stäv mot definitionen av situationen och då medvetna och omedvetna förväntningar kommer på skam, krävs det en omdefinition av situationen. Då kan vi finna oss stående med vidöppna sinnen. Inga snabbdefinitioner håller längre, inga färdiga tolkningar är gångbara. När vi inte har några färdiga mallar att stoppa in upplevelserna i, måste nya tolkningar göras. En jordbävning, ett plötsligt dödsfall, ett psykotiskt genombrott eller en förälskelse kan skapa något totalt oväntat och ställa hela livet och vardagen upp och ner. Det kan bli något mycket omskakande, som ger ångest och sorg eller fräschör och upprymdhet i tillvaron.

Sådant kan hända, men gör det sällan – tyvärr eller tack och lov. Ofta är sådana upplevelser otroliga intill omöjlighet. De är otroliga för att vårt eget och andras beteende och förväntningar inte är inriktade på att sådant ska ske.

Människans upplevelsevärld är inriktad på det vanliga och på rutiner, som styr handlingar och därmed bidrar till att skapa och omdefiniera de situationer man möter i vardagen så att de stämmer med förväntningarna och rutinerna.
Upprepningen skapar vana och rutin, vilket gör att vi kan ägna energi och uppmärksamhet åt andra saker i en situation när den väl är bestämd. Ytterligare ett område av världen inmutas som vardagsverklighet och blir till rutin. Vi lägger locket på den outsägliga sorgen, förälskelsens låga slocknar.

Rutinerna skapar ordning i kaos, de är förutsättningar för att vi ska kunna fungera som sociala varelser. Inget ordnat liv och inget nyskapande skulle vara möjligt utan rutiner, inga relationer skulle finnas och ingen förutsägbarhet. Ibland beklagar vi detta med rutinisering, den tar ju bort mycket spänning och fägring i livet. Men det är som sagt en förutsättning för att vi ska kunna sköta den ständiga anpassningen till den fysiska och sociala verkligheten.

Rutiniseringens nackdelar ligger således i att de kan begränsa verklighetsuppfattningen. Vi använder sig av färdiga mallar för upplevelserna och riskerar därigenom att inte se det som faktiskt finns där. När vi kör bil, blir vägen ett fortskaffningsmedel i stället för en naturupplevelse; en relation till en annan människa kan bli så invand att förhållandet stelnar. Med språkliga etiketter kommer tolkningen redan innan analysen av sinnesintrycken är klar och Då avstannar analysen. Man ser det man tror sig se, det man borde se eller det man hoppas se.

Med språket och vanorna anpassar vi oss således till världen. Livet förenklas och underlättas, men vi hindras också från att gå utanför den upplevda verklighetens ramar. Med språket når vi ut till andra människor och in till oss själva, med språket bygger vi världen. I språket finns tidsbegrepp, orsak och verkan samt hur relationer mellan människor och mellan människor och ting bör vara. Språket är till största delen ett vardagligt kommunikationsmedel som rör vanligheter, men med fantasins hjälp kan språket också bli något frihetligt och nyskapande.