Resultatet av korrespondensen nedtecknades i ett dokument som delgavs byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande. Enligt klaganden fick uppgifterna avgörande betydelse för godkännandet av bygglovet. Då dokumentet innehöll sakuppgifter och blev avgörande för beslutet är det enligt mannen inte fråga om endast minnesanteckningar.
Enligt kommunen har anteckningarna använts som stöd för föredraganden och endast delgetts nämndens ledamöter muntligen.
Kammarrätten i Stockholm bedömer att handlingen, i den del den innehåller nya sakuppgifter, är en mellanprodukt och att den i övrigt är att bedöma som en minnesanteckning. Då den inte heller expedierats eller omhändertagits för arkivering är den inte allmän. Överklagandet avslås.