Avslaget motiverades med att tidningarna varken ansågs gynna anstaltsvården i allmänhet eller behandlingsarbetet i synnerhet.
Mannen överklagade anstaltens och Kriminalvårdens avslagsbeslut, och fick rätt i kammarrätten. Med stöd av denna dom ansökte mannen återigen att få ut tio av tidningarna – även denna begäran avslogs. Några månader senare beslagtog häktespersonal vid två tillfällen ett antal porrtidningar som påträffats i mannens cell.
I augusti 2006 polisanmälde mannen en tjänsteman på Kriminalvården för tjänstefel beträffande de fattade avslagsbesluten. Åklagarmyndigheten lade ned förundersökningen; ett beslut som sedan omprövades två gånger utan att ändras.
I mitten av juni 2007 kom Regeringsrättens dom, som innebar att tidningarna skulle lämnads ut till mannen; vilket då också gjordes. Mannen begär nu ersättning hos JK för den kränkning han utsatts för i och med att anstalten vägrade att lämna ut tidningarna trots kammarättens beslut.
Under tiden målet behandlats i de olika instanserna, lade regeringen fram ett ändringsförslag i lagtexten. Med anledning av detta skriver Kriminalvården i sitt remissvar bland annat följande:
– Regeringen har nu bedömt att lagtexten behöver förtydligas så att exempelvis personer som är dömda för sexualbrott kan förhindras att inneha pornografiska tidskrifter. Ändringen föreslogs träda i kraft den 1 april 2008.
Kriminalvården, som tillstyrker förslaget, tillägger:
– Verksamhetsområde Härnösands beslut om avslag i innehavsärenden har haft regionchefens och verksamhetsledningens fulla stöd. Genom att tillåta pornografi på sexualbrottsavdelningar riskerar man att förstärka klienternas tidigare övergreppsbeteende och att öka risken för återfall under frigivningen, och fortsätter
– Kriminalvården som myndighet vill inte bidra till att sprida denna negativa kvinnosyn som genomsyrar en stor del av pornografin.
JK konstaterar att Kriminalvårdens vägran att lämna ut de aktuella tidningarna trots domstolsavgörandena innebär avsteg från vad som ankommer på myndigheten. För sitt agerande förtjänar Kriminalvården kritik. Att bestämmelserna sedermera ändrats ursäktar inte myndighetens agerande. Men omständigheten att lagstiftaren gett myndigheten rätt i sakfrågan får ändå i någon mån beaktas vid en samlad bedömning, anser JK.
Det finns ingen anledning att på nytt utreda frågan huruvida Kriminalvården genom att neka mannen tillgång till porrtidningarna har gjort sig skyldig till brottslig handling. Och helt oavsett detta, finner JK att handlandet inte inneburit något angrepp på mannens person, frihet, frid eller ära i den mening som avses i skadeståndslagen. Mannens anspråk på skadestånd av staten avslås därför.
Johanna Haddäng
