Ett byggbolag stämde en av sina kunder vid Uppsala tingsrätt och krävde att få ytterligare 50 000 kronor för en renovering som hade genomförts hos mannen.
Av det skriftliga avtalet framgick att det överenskomna priset var 100 000 kronor men under en punkt i avtalet hade parterna skrivit ”ROT-avdrag ska användas på 100 000 kr, så ni betalar 50 000 kr”.
Fakturor på 100 000 kronor
Byggbolaget hade därefter skickat tre fakturor på sammanlagt 100 000 kronor men gjort avdrag för ”preliminär skattereduktion. Mannen har betalat fakturorna som uppgick till sammanlagt 50 000 kronor.
Skatteverket nekade senare bolaget ROT-avdrag eftersom det inte kunde uteslutas att material hade ingått i den fakturerade arbetskostnaden.
Byggbolaget stämde då kunden och hävdade att avtalet skulle tolkas som att mannen hade en skyldighet att betala ytterligare 50 000 kronor om det som nu hade inträffat verkligen inträffade – det vill säga att Skatteverket avslog begäran om skattereduktion.
Tingsrätten ansåg dock att någon sådan skyldighet inte framgick av avtalet.
Skiljaktigt hovrättsråd
Bolaget överklagade domen till Svea hovrätt som dock instämde i tingsrättens bedömning. Enligt hovrätten kunde avtalet inte tolkas på något annat sätt än att den resterande delen av det totala beloppet skulle betalas genom att byggbolaget fick 50 000 kronor direkt från Skatteverket enligt principerna om ROT-avdrag.
En av domarna – ett hovrättsråd – var dock skiljaktig och ansåg att det klart framgick av avtalet att det överenskomna priset var 100 000 kronor och att överenskommelsen om att ROT-avdrag skulle användas inte innebar att avtalet skulle tolkas som att kunden inte behövde betala det avtalade priset.
Bolaget överklagade till Högsta domstolen som dock beslutar att inte ta upp målet. Hovrättens dom står därmed fast.
