Under sommaren röstade ytterligare en handfull länder ja till Lissabonfördraget. Efter att Belgien, Nederländerna, Italien och Spanien sagt ja har nu 23 av 27 stater ställt sig bakom fördraget.
Fördraget är tänkt att erbjuda ett alternativ till Konstitutionsfördraget som rann ut i sanden 2005 efter folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Efter Irlands nej i juni i år – enligt utrikesminister Michael Martin på grund av den generella uppfattningen att alltför mycket makt skulle ges bort – riskerar fördraget att bli ännu ett i raden av misslyckade reformförslag.
Inte första gången
Bruno de Witte, professor i europarätt vid European University Institute i Florens, skriver i en analys att situationen – att en medlemsstat inte ratificerar ett ändringsfördrag – uppkom efter Danmarks folkomröstning om Maastrichtfördraget och efter Irlands första folkomröstning om Nicefördraget. Problemen löstes då genom att det möjligt för länderna att godkänna fördraget i en andra folkomröstning.
Irland kan inte tvingas ut ur EU
Carl Fredrik Bergström, forskare i juridik vid Sieps, tror inte att Irlands nej innebär att fördraget skrotas. Förblir Irland ensamt om att säga nej handlar problemet inte om ett misslyckat fördrag utan om Irlands roll i EU. Pressen på irländska politiker att hålla en ny folkomröstning väntas bli stor, inte minst från Frankrike.
Enligt Bergström är krav på Irlands utträde att vänta. En regelrätt uteslutning är däremot inte aktuell – det är inte möjligt att utesluta ett land därför att det inte ratificerar ett fördrag.
– Det kan tyckas svårt att godta att en liten minoritet av väljarkåren i Danmark, på Malta eller till och med i Storbritannien kan omintetgöra en önskan från en överväldigande majoritet av Europas medborgare att gå vidare
med det konstitutionella fördraget, men detta är de överenskomna spelreglerna som har bekräftats många gånger tidigare och som är grunden för varje lands medlemskap, skriver Bruno de Witte.
Ingen katastrof för Europa
Enligt Sieps kanslichef Jörgen Hettne klarar sig EU utan fördraget.
– Syftet med fördraget är att skapa ett mer handlingskraftigt och bättre fungerande EU. Unionen måste kunna fungera med 27 eller fler medlemsstater. Man kan åstadkomma samma saker med dagens fördrag, men förutsättningarna att lyckas är sämre. Om Lissabonfördraget inte träder i kraft är det ett stort politiskt misslyckande, men ingen katastrof för Europa, säger Jörgen Hettne.
– Det är min åsikt också. Det mesta går att genomföra även utan Lissabonfördraget, säger Ulf Bernitz, professor emeritus i europeisk integrationsrätt.
Att Europa klarar sig utan fördraget framgår också av en rapport den Londonbaserade tankesmedjan Centre for European Reform, CER, tagit fram. Enligt rapporten skulle fördraget avsevärt förbättra hanteringen av utrikespolitiken och ge mer makt till de nationella parlamenten. Däremot bedöms Europa fungera väl på många områden även utan fördraget.
”Mer demokratisk union om fördraget antas”
Joakim Nergelius skriver i Europarättslig Tidskrift att den utlovade snabbheten och effektiviteten motverkas av att parlamenten får sex månader på sig att stoppa ett förslag. De nya reglerna innehåller enligt Nergelius inga mekanismer för att motverka eventuell oenighet mellan medlemsländerna i olika frågor.
EU-minister Cecilia Malmström anser att EU skulle bli en mer öppen och demokratisk union om fördraget antas.
– Lissabonfördraget innebär möjligheter att fatta tuffa beslut i frågor där vi behöver arbeta tillsammans i Europa. Dessutom kommer EU stå redo för att ta emot fler medlemmar, en hjärtefråga för Sverige, säger Cecilia Malmström.
Fredrik Olsson
|
Fördraget i sammandrag Genom Lissabonfördraget samlas bestämmelser med principiell eller konstitutionell karaktär i EU-fördraget. Indelningen av samarbetet i tre pelare upphör. Utöver omstrukturering av redan befintliga bestämmelser införs också nya, bland annat förstärks polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet genom ändrade beslutsformer och rättsliga instrument. Fler majoritetsbeslut Ministerrådet ska fatta beslut med kvalificerad majoritet på fler områden än idag. Idag krävs oftast att samtliga länder är eniga om ett beslut. Närhetsprincipen förstärks De nationella parlamenten får större möjligheter att avgöra om beslut ska fattas på EU-nivå eller av medlemsländerna själva. Kommissionen ska överväga förslaget på nytt om en tredjedel av medlemsländerna anser att beslutet inte ska behandlas på EU-nivå. Effektivare brottsbekämpning Straffrättsligt och polisiärt samarbete vid gränsöverskridande brottslighet blir ett gemensamt politikområde. Grundläggande rättigheter blir rättsligt bindande EU:s rättighetsstadga blir bindande, och för Sveriges del överordnad all nationell rätt. Unionen ska också ansluta sig till rådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Utrikespolitiken samordnas Utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att samordnas av en representant som blir vice ordförande i kommissionen och som leder ministerrådet för utrikesfrågor. Internationellt arbete mot klimatförändringar I fördraget anges att EU ska främja åtgärder på internationell nivå för att hantera miljöproblem och klimatförändringar. Fast ordförandeskap Rådet får en fast ordförande för att ge arbetet mer kontinuitet. Ministerrådets arbete kommer dock även i framtiden ledas genom roterande ordförandeskap. Från och med år 2014 får bara två tredjedelar av medlemsländerna egna kommissionärer. Posterna kommer att rotera vart femte år och på lika villkor mellan länderna. |