Två klaganden anför att verksamheten strider mot gruvavfallsdirektivet och att verksamheten ger upphov till så stora störningar att den inte kan tillåtas. Men eftersom gruvavfallsförordningen trätt i kraft först efter det att huvudförhandling hållits i Miljööverdomstolen, finns det enligt domstolen skäl att tolka förordningens krav mindre restriktivt än vad som normalt är motiverat.
Ägarna till en grannfastighet har yrkat ersättning för en ny brunn eftersom de befarar att den brunn som finns på fastigheten sannolikt kommer att förstöras eller försämras på grund av sänkning av grundvattennivån. Eftersom brunnen är grävd och inte ligger i samma ytavrinningsområde som dagbrottet finner Miljööverdomstolen det osannolikt att den kommer att påverkas. Ersättningsyrkandet avslås därför.
Klagandena har även yrkat ersättning för ianspråktagande av mark och vatten på fastigheter i närheten med sammanlagt knappa 350 000 kronor. Miljööverdomstolen bedömer att bolaget har tillämpat den aktuella beräkningsmetoden på ett riktigt sätt och finner inte skäl att göra någon annan bedömning; utöver de drygt 5 500 kronorna som bolaget medgivit i ytterligare ersättning.
