Rättspsykologi är det psykologiska studiet av människor som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med rättsväsendet, som poliser, åklagare, domare, vittnen, brottsoffer och gärningsmän. Rättspsykologin sorterar under tillämpad psykologi, den ådra inom ämnet som har som mål att omsätta psykologisk kunskap i praktiska sammanhang.
Målsättningen för rättspsykologin handlar om att underlätta vissa uppgifter som rättsväsendet ställs inför vid exempelvis utredningsarbete, domstolsförhandlingar och förhör. Rättspsykologisk kunskap är viktig i alla led av rättsprocesserna, och kan bidra till att brottsutredningar blir med effektiva och framförallt mer rättssäkra. Med rättspsykologisk kompetens ökar möjligheten att hamna rätt i den enskilda bedömningen liksom förmågan att göra fler korrekta bedömningar totalt sett. Önskan om att rättsväsendet skall vara effektivt, humant och rättssäkert fordrar därför rättspsykologisk kunskap.
För att kunna få ut det mesta möjliga av ett förhör, vare sig det är med ett brottsoffer, ett vittne eller en gärningsman, behöver åklagaren/polisen kunskap om kognition ur ett rättspsykologiskt perspektiv. Att veta hur människans informationsbehandlingssystem och minne fungerar kan leda till framsteg i brottsutredningar som heter duga. Det någon ”glömt” handlar egentligen om att denne saknar korrekta ledtrådar som behövs för att kunna aktivera någon aspekt av den sökta informationen. Det finns därför en risk med att i en förhörssituation fråga om vad som hänt med inadekvata ord. En kognitiv intervjumetodik i förhörssituationer är nödvändig. Vad människan kodar in i sitt minne är effekten av uppmärksamhet och stress. När hon ”glömt” kan man, förutsatt att man har den rättspsykologiska kunskapen, med olika framplockningsmetoder förbättra minnesåterhämtningen.
Att förstå hur människors tankar, känslor och beteenden påverkas av den sociala omvärlden är också en värdefull ingrediens för att kunna analysera samhälleliga skeenden, som t.ex. brottslighet. Hur påverkas vårt minne av förväntningar och förutfattade meningar (fördomar), och hur förklarar vi orsaken till vårt eget och andras handlande? Aktiveringen av fördomar sker dessvärre ofta automatiskt och leder till att vi drar förenklade slutsatser om människor. Människor tenderar vidare att tillämpa en typ av orsaksplacering när vi bedömer andras handlingar, men den motsatta när vi skall förklara vårt eget agerande.
Rättspsykologin behandlar vidare bl.a. uppkomsten av falska minnen och falska erkännanden, fenomenet äkta samt simulerad minnesförlust, psykopatologi, psykopati, sexuella komponenter bakom brott, bevisvärdering, viktimologi, riskbedömningar, vittnesmål samt gärningsmannaprofilering.
I dagsläget finns det inget inslag av rättspsykologi på juristlinjens grundkurser (vid Stockholms universitet). Ämnet kan dock läsas som extrakurs sista terminen. Författaren av denna artikel skulle vilja ta tillfället i akt att uppmana framtida jurister som vill jobba med brottmål att läsa rättspsykologi (antingen parallellt med juridiken eller som extrakurs), då hon tror att det leder till en bättre förståelse för människan och hennes beteenden, ett effektivare utredningsarbete och framförallt en ökad rättssäkerhet för den enskilde individen. Hon ser fram emot den dag då rättspsykologi blir ett återkommande inslag i den straffrättsliga undervisningen på juristlinjen. För hon tror att den rättspsykologiska kunskapen kan vara den viktigaste kunskapen hon tar med sig från universitetet in i framtiden och till ett eventuellt arbete som åklagare eller försvarsadvokat.
