Kommunen uppgav i hovrätten att kvinnan var olämplig för tjänsten och att det därmed inte förelåg några hinder för att anställa den obehöriga sökanden.
Hovrätten uttalade att kommuner har stor frihet vid värderingen av sökandenas meriter, men att företräde ska ges till behöriga lärare framför obehöriga. Kommunen ansågs ha gjort sig skyldig till felaktig myndighetsutövning vid tillsättningen och därmed ådragit sig ansvar för den förmögenhetsskada kvinnan lidit.
Högsta domstolen konstaterar att kommuner och landsting är skyldiga att använda behöriga lärare för undervisningen, men att undantag får göras om sådana inte finns att tillgå eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. Domstolen uttalar vidare att det måste antas föreligga ett – mycket begränsat – utrymme för att en kommun ska kunna bli skyldig att ersätta förmögenhetsskada för en arbetssökande som felaktigt förbigåtts.
HD bedömer att en förutsättning för skadestånd är att beslutet tillkommit på grund av ett grovt fel i proceduren eller på att ovidkommande hänsyn tagits och att det står alldeles klart att den arbetssökande skulle ha anställts om felet inte hade förekommit.
Kommunen har grundat sitt beslut på bedömningen att kvinnan inte var tillräckligt kompetent för tjänsten. HD finner inte, även om bedömningen skulle ha gjorts på ett bristfälligt underlag, att beslutet tillkommit på grund av grovt fel i proceduren eller att det varit grundat på ovidkommande omständigheter.
Två justitieråd är skiljaktiga, men inte heller de anser att kvinnans talan ska bifallas.
Fredrik Olsson
