Efter segern mot Hoover tog Franklin D Roosevelt makten över ett fattigt USA; under depressionen gick var fjärde amerikan arbetslös. Roosevelt sade i ett tal den 4 mars 1933 att det bara var ”material things” som gått förlorade:
”Only a foolish optimist can deny the dark realities of the moment. And yet our distress comes from no failure of substance. We are stricken by no plague of locusts. Compared with the perils which our forefathers conquered, because they believed and were not afraid, we have still much to be thankful for.”
Med hjälp av folkets mod, guds välsignelse och sin konstitution – “the most superbly enduring political mechanism the world has ever seen” – skulle landet ta sig ur svårigheterna orsakade av bankfolkets inkompetens:
”Practices of the unscruplous money changers stand indicted in the court of public opinion, rejected by the hearts and minds of men.”
Åtta år senare, kort efter andra världskrigets utbrott, vädjade Roosevelt återigen till folkets mod. Och återigen handlade det om mer än bara materiella ting. Det som nu stod på spel var inte bara USA, ”the most tempting loot in all of the round world”, utan demokratin som sådan.
Konstitutionen är för många amerikaner den yttersta symbolen för demokratin, och för de idéer deras land är byggt på. Det är den retoriken faller tillbaka på när folket ska enas i svåra tider.
”There is one thing that the american people always rise to and extend their hand to, and that is the truth of justice and of liberty and of peace”.
Woodrow Wilsons ord efter första världskrigets slut är tagna ur konstitutionens preambel. Richard Nixon hänvisade också till konstitutionen när han 50 år senare bemötte protesterna mot Vietnamkriget:
“For almost 200 years, the policy of this nation has been made under our constitution by those leaders in the congress and the white house elected by all the people. If a vocal minority, however fervent its cause, prevails over reason and the will of the majority, this nation has no future as a free society.”
När Gerald Ford tog över presidentposten efter Nixon var folkets förtroende för presidentposten sargat. Ford försäkrade att ”Our constitution works” och att USA styrs av folket. Reagan hänvisade senare till konstitutionen och det amerikanska valsystemet som ett mirakel.
Barack Obama framhåller ofta och gärna att hans morfar slogs ”in the name of a larger freedom” och att han ingick i Roosevelts ”arsenal of democracy” under andra världskriget. Lika ihärdigt trummar Obama in att han avböjt välbetalda jobb på Wall Street för att undervisa i konstitutionell rätt:
”I came to understand that our cherished rights of liberty and equality depend on the active participation of an awakened electorate. It was with these ideas in mind that I arrived in this capital city as a state Senator”, sade Obama i ett tal Washington förra året.
Obama kallar USA ljuset som lett generationer av resanden i sökandet efter tillfällen, frihet och hopp:
”We are America. We are the nation that liberated a continent from a madman, that lifted ourselves from the depths of depression, that won civil rights, and voting rights for all our people”.
John McCain, känd för sina insatser i Vietnamkriget, riktar liksom Roosevelt gjorde för 75 år sedan hård kritik mot Wall Street, senast i ett tal från den 27:e oktober:
”I’m going to make sure we take care of the working people who were devastated by the excesses of Wall Street and Washington”.
McCain kallar rätten att bära vapen en fundamental, konstitutionell rättighet han anser sig ha en ”sacred duty” att skydda. Han har också lovat att endast nominera domare som visat trohet mot konstitutionen. Det amerikanska folket, säger McCain, tjänar ett större syfte:
”Wherever there is a hungry child, a great cause exists to serve. Wherever there is an illiterate adult, agreat cause to serve. Wherever there are people who are denied the basic rights of man, a great cause exists to serve. Wherever there is suffering, a great cause exists to serve.”
Orden är en parafras på ett citat ur romanen Vredens druvor. John Steinbecks skildring av depressionen har sedan den skrevs resonerat i amerikansk populärkultur – från Woodie Guthrie till Springsteen till The Simpsons. Roosevelt själv refererade återkommande till familjen Joads vedermödor när han beskrev det amerikanska folkets ihärdighet.
När USA nu går till val gör depressionen sig åter påmind. Förre chefen för USA: s centralbank, Alan Greenspan, kallar den nuvarande finanskrisen den värsta på hundra år. Som många före dem påminner både McCain och Obama om att amerikanerna är folket som tog sig ur depressionen.
USA:s nästa president kommer inte bli den första som tar över ett land i kris. Roosevelt hade depressionen, Nixon Vietnamkriget och Watergate, Bush Irak och terrorismen. Kennedy hade Kubakrisen, Lincoln inbördeskriget, Reagan Iran-Contras-affären och en skenande lågkonjunktur.
Kriser har varit ett stående inslag i USA:s historia sedan den blodiga frigörelsen från Storbritannien. En presidentkandidat saknar inte tillfällen att profilera sig som en kämpe, en patriot, en konstitutionens beskyddare – en amerikan.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
