I min förra krönika skrev jag om den inbrytning som finska Roschier gjort på den svenska marknaden de allra senaste åren. Det var, skrev jag, den enda mera betydande strukturförändringen på länge. Med andra ord har affärsjuridikmarknaden kännetecknats av en hög grad av stabilitet.
Tidskriften Affärsvärlden publicerar årligen en sammanställning över de största svenska advokatbyråerna, mätt i omsättning och i antal jurister. Uppgifterna lämnas av byråerna själva och är – såvitt jag kan bedöma – i allt väsentligt tillförlitliga. En genomgång av de senaste åtta upplagorna av denna sammanställning – avseende åren 2000 till 2007 – visar att stabiliteten på marknaden varit ännu större än vad jag föreställde mig när jag skrev den förra krönikan, ja, rent anmärkningsvärd som vi jurister säger när vi verkligen vill ta i.
Så här ser det ut:
År 2000 var de fem största byråerna – mätt i omsättning – Vinge, Mannheimer, Linklaters, Lindahl och Wistrand, i den ordningen. År 2007 var de fem största byråerna exakt de samma! Den enda förändring som skett i fem-i-topp är att Mannheimer och Vinge har bytt plats; 2007 var Mannheimer den större byrån.
I och för sig är den förändringen inte odramatisk. År 2000 omsatte Vinge med sina 661 miljoner kronor nästan 100 miljoner mer än Mannheimer; år 2007 omsatte Mannheimer med sin dryga miljard ungefär 100 miljoner mer än sin huvudkonkurrent.
Mannheimer, ja. Faktum är att byrån fördubblat sin omsättning under perioden, från 579 miljoner till 1.054 miljoner. Därmed blev man också den första firman att bryta miljardvallen i intäkter.
För den som fångas av siffror går det att hitta mer av intresse i materialet. Tag till exempel Linklaters. År 2000 omsatte byrån (då som Lagerlöf & Leman) 364 miljoner kronor med 145 jurister. År 2007 omsatte man 60 miljoner mer med 30 jurister färre! Dvs: År 2000 drog varje jurist i genomsnitt in 2,5 miljoner; år 2008 var motsvarande siffra 3,6 miljoner. Omsättningen per jurist kan jämföras med Mannheimer som mellan 2000 och 2007 alltså fördubblade totalomsättningen men ”bara” ökade faktureringen per jurist från cirka 2,5 miljoner till cirka 2,7 miljoner.
Den som – relativt sett – tappat mest under jämförelseperioden av de 12 största byråerna är Delphi. År 2000 hade Delphi den sjätte största omsättningen. År 2007 hade man sjunkit till elfte plats (låt vara med en ganska ordentlig omsättningsökning; det är bara det att konkurrenterna ökat omsättningen ännu mer).
Vilka är då de relativa vinnarna? Framför allt tre stycken: Setterwalls har gått från tionde till sjätte plats, Cederquist från trettonde till åttonde och Gernandt & Danielsson från tolfte till nionde plats. De båda senare har vuxit rent organiskt, medan Setterwalls framryckning delvis förklaras av att man i några omgångar tillförts grupper av jurister från andra byråer.
Cederquist och G&D är intressanta också på det sättet att de – tillsammans med Linklaters – har i särklass störst fakturering per jurist; allra mest G&D med drygt 3,8 miljoner per jurist 2007. Cederquists och G&Ds höga omsättning per jurist kan jämföras med den firma som ligger direkt efter dem, på tionde plats, i total omsättning, Glimstedt. Glimstedts omsättning per jurist är mindre än hälften av Cederquists och G&Ds (knappt 1,6 miljoner).
Inbrytaren Roschier då? Ja, 2007 – efter mindre än två år på marknaden – låg man på sjuttonde plats med drygt 120 miljoner. Det är raskt marscherat.
Avslutningsvis: Att de första åtta åren av det nya seklet varit en bra period för affärsjuristerna framgår inte minst av totalsiffran i Affärsvärldens sammanställning, dvs. hur mycket de femtio största byråerna omsätter tillsammans. År 2000 var den 4 miljarder; år 2007 7,3 miljarder. Det återstår att se om de sista åren av detta decennium – präglade av lågkonjunktur – kommer att bli lika framgångsrika.
