Den nu döde mannen motsatte sig starkt kvinnans relation med den 20-årige mannen – trots att han själv gift om sig – och han misshandlade henne vid åtminstone ett tillfälle på grund av detta.
Hovrätten anser det inte klarlagt att vare sig kvinnan eller tjugoåringen varit den som har berövat mannen livet. Kvinnan har dock främjat gärningen dels genom att flytta sina och den nu döde mannens gemensamma barn från det sovrum där mordet skulle äga rum och på så sätt underlätta för gärningsmannen att utföra dådet, dels genom att kontakta tjugoåringen på telefon och därmed ge klartecken till att det var läge att genomföra mordet och dels genom sin närvaro på brottsplatsen som har styrkt gärningsmannen i hans uppsåt. Kvinnan måste också anses ha främjat gärningsmannens/männens möjligheter att få tillträde till lägenheten. Hennes agerande ska bedömas som medhjälp till mord.
Den 20-årige mannen har ensam eller tillsammans med någon annan person åkt till lägenheten i syfte att medverka vid mordet. Det är inte visat att han själv utfört gärningen eller att han ens varit inne i lägenheten när mordet genomfördes. Han har dock mottagit det klartecken som kvinnan lämnade på telefon till honom om att tiden var lämplig för att utföra gärningen och, om han inte själv gick in i lägenheten, i vart fall förmedlat budskapet till den som skulle utföra mordet. Eftersom tjugoåringen på detta sätt har främjat gärningen ska även han dömas för medhjälp till mord.
Hovrätten för Nedre Norrland dömer både 20-åringen och kvinnan för medhjälp till mord till sex respektive åtta års fängelse. Mannen utvisas också från landet. Beträffande kvinnan uttalar domstolen att även om hon nu dömts för medhjälp till mord för barnens far framstår det som uppenbart att barnen kan ha ett mycket strakt behov av kontakt med sin mor. Om kvinnan utvisades ur landet skulle barnen berövas möjligheten till en sådan närmare kontakt. Åklagarens utvisningsyrkande mot kvinnan ska därför ogillas.
Ombud: advokat Karl-Gösta Myhrberg och advokat Jan Nyman.
