Mitt-i-livet-generationen strävar efter att få sitt livspussel att gå ihop med dubbelarbetande föräldrar och förväntningar om kometkarriär, det föredömliga föräldraskapet, det perfekta privatlivet och personlig sfär. Det gäller att hitta den rätta balansen och undvika utbrändhet, men utgångspunkten är delvis felaktig att döma av Kairos Futures studier av 30-50-åringar. Frågan är om det är balans eller snarare stimulans som gör att alla pusselbitarna trillar på plats.
Nöjdhet med livet som helhet infinner sig genom en mix av en positiv grundsyn på livet, nöjdhet med de nära relationer man har och nöjdhet med arbetet. Nästa fråga är förstås vad som skapar nöjdhet inom dessa områden. När det gäller nöjdhet i arbetslivet är engagemang, bekräftelse och påverkan avgörande för hur man uppfattar sin arbetssituation. Viktigast för nöjdhet i arbetslivet är stimulans. De som känner sig nöjda har spännande, utvecklande arbetsuppgifter, men nästan lika viktigt är att få uppskattning, stöd och konstruktiv feedback från chefer och medarbetare. De nöjda har också en positiv stämning på sin arbetsplats, de upplever att de kan påverka sin arbetssituation och de känner förtroende för sin chef.
Förtroende för chefen är avgörande för att man ska stanna på jobbet, brister det i förtroendet spelar det ingen roll att det finns engagemang, bekräftelse och påverkansmöjligheter i arbetet. Andra viktiga faktorer är tydligt avgränsat arbete, fria arbetstider, möjlighet till återhämtning och arbetsmängd, dvs det som brukar associeras till balans i livet, men de har inte lika avgörande betydelse som engagemang, bekräftelse och påverkan.
I privatlivet framhålls vikten av ett jämställt förhållande, att få uppskattning och att ha förmåga att ta stöd av sin partner, det gäller både män och kvinnor. De som är nöjda med kärlekslivet tenderar att också vara mer nöjda med livet i stort.
Så hur gör man för att få livet att gå ihop? De som har höga ambitioner och som dessutom anser själva att de uppfyller sina ambitioner är de som är mest nöjda med tillvaron. Det som utmärker den gruppen är att de tar tid för sig själva, de motionerar regelbundet, har god hälsa och ekonomi och tar stöd från sin omgivning vid behov.
För 30-50-åringar är dagens alla valmöjligheter snarare stimulerande än stressande. Endast 15 procent är frustrerade över alla valmöjligheter. De som är mest nöjda med tillvaron är de som prioriterar bland alla möjligheter, om det så handlar om statusjägare, jobbfanatiker, idealister, sportfantaster eller familjeorienterade. Det är inte i första hand vad, utan att, man prioriterar, som skapar ökad nöjdhet. Det finns dock skillnader även mellan de olika intressegrupperna. De som prioriterar familjen är de som är mest nöjda med sitt liv, tillika de som upplever minst tidsbrist. Innebär jobbfokus eller annat förstahandsval att man ständigt har dåligt samvete för att man inte ägnar mer tid åt familjen?
Det är tveksamt om yngre generationer kommer att ha mer balansfokus. Majoriteten av 80-talisterna säger sig visserligen föredra ett avgränsat arbete framför ett gränslöst dito, men likväl prioriterar de intressanta och stimulerande arbetsuppgifter högt på en framtida arbetsplats. Det ska vara roligt att jobba, det ska vara roligt att leva, det ska vara roligt att vara människa. Vägen till nöjdhet och lycka tycks gå via goda yrkesmässiga och privata relationer och engagemang för det man gör snarare än den rätta avvägningen mellan livets alla delar. Stimulans är således om möjligt än viktigare än balans.
Anna Kiefer
Director Kairos Future International
anna.kiefer@kairosfuture.com
