Mannen, som är hiv-positiv, visste att det krävdes att kursdeltagarna kunde visa upp negativa hiv-test. Hans primära syfte med att ändå söka var därför inte att delta i kursen utan för att få en grund för rättslig prövning av begränsningen.
Handikappombudsmannen, HO, har i tingsrätten gjort gällande att mannen har missgynnats på grund av sitt funktionshandikapp, samt att det föreligger ett orsakssamband mellan funktionsnedsättningen och diskrimineringen och att det därför är fråga om en direkt diskriminering.
Mot detta har företaget anfört att dess verksamhet är jämförbar med hälso- och sjukvård och därför inte omfattas av diskrimineringsförbudet. Eftersom företaget inte har avtal med vare sig landsting eller kommun, och heller inte är registrerad som vårdgivare hos Socialstyrelsen är undantagskraven inte uppfyllda. Flera av de hörda läkarna har dessutom starkt ifrågasatt om den kroppspsykoterapi som bedrivs i kursverksamheten är ett vedertaget medicinskt begrepp. Dessutom saknar terapeuterna legitimerad medicinsk utbildning. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att verksamheten inte faller under den aktuella bestämmelsen.
Företaget har vidare anfört att vissa övningar under kurserna tämligen ofta leder till skrapsår, blåsor, rivmärken, bett och andra sådana blessyrer. Det är enligt tingsrätten utrett att det för blodsmitta krävs en större mängd höginfekterat blod som under en längre tid exponeras mot en öppen såryta. 90 procent av alla hiv-smittade i Sverige behandlas – då kan enligt internationella studier blodet inte ens teoretiskt föra hiv-smitta vidare. Med hänsyn till dessa omständigheter finner tingsrätten det inte visat att ett negativt hiv-test är medicinskt nödvändigt för att skydda andra människors hälsa. Kravet på uppvisande av ett sådant test är därför alltför långtgående.
HO har yrkat 100 000 kronor i skadestånd och har särskilt påpekat att diskrimineringen pågått sedan starten 1985 mot olika personer. Norrköpings tingrätt konstaterar att domstolen har att pröva ett fall av diskriminering. HD har vidare i ett tidigare mål där diskriminering mer eller mindre provocerats fram (T 2224-07) uttalat att rättsordningen bör visa återhållsamhet beträffande ersättningens storlek i sådana fall. Med beaktande av bland annat detta finner tingsrätten inte skäl att tilldöma mannen högre skadestånd än vad som vitsordats, nämligen 10 000 kronor.
– Skadeståndet kan ses som lågt om man beaktar syftet bakom skadeståndsregeln som det sägs i förarbetena. Jag tror dock att det är helt rimlig i beaktande av HD:s tidigare avgörande från oktober i år. Det intressanta är här att 10 000 kronor var vitsordat. Det finns väl en ganska stor sannolikhet för att beloppet blivit 5 000 kronor om inget vitsordande skett, i ljuset av just HD-domen, säger Mårten Schultz, docent i civilrätt och expert på skadeståndsrätt.
Den diskriminerade mannen säger själv att domen är viktig för personer som lever med hiv i Sverige i dag.
– Den visar att diskriminering inte är ok. Jag hoppas att fler personer som känner sig diskriminerade går och anmäler de med.
I januari kommer en ny diskrimineringslag. Den kan möjligen medföra förändringar genom ett nytt fokus i ersättningsdelen, påpekar Mårten Schultz.
Johanna Haddäng
