Svea hovrätt konstaterar att det avgörande för om tvångsanslutning får ske är om det i princip föreligger ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till den nyttighet som avses men gemensamhetsanläggningen. I målet har framkommit att fastighetsägaren, som har sin utfart direkt till allmän väg, under viss tid utnyttjat möjligheterna till att lämna sopor och hämta post via gemensamhetsanläggningens vägar på plats i omedelbar anslutning till fastigheten. Idag lämnar dock fastighetsägaren sopor vid sin gårdsutfart till allmän väg och hämtar också son på vid allmän väg på en plats som ligger 150 meter från gårdsutfarten.
Enligt hovrätten skulle förändrade behov när det gäller fastighetens sop- och posttransporterna motivera en omprövning av fastighetens deltagande i gemensamhetsanläggning. Hovrätterna anser dock att förändringarna är mer betingade av fastighetsägarens önskemål än förändrat behov för fastigheten. Det är därför tveksamt om skäl för omprövning föreligger. I vart fall anser hovrätten att gemensamhetsanläggningen är av väsentlig betydelse för fastigheten varför överklagandet av tvångsanslutningen avslås.
Ett hovrättsråd är skiljaktigt och menar att fastigheten inte har större nytta än andra fastigheten som inte deltar i anläggningen. Fattigheten ska inte anses ha ett så starkt behov att fastigheten kan tvångsanslutas.
