Ford anför att ordet har en så abstrakt betydelse att det enbart är suggestivt eller väcker associationer, och att omsättningskretsen lätt skulle kunna komma ihåg det. Kännetecknet skulle därmed ha särskiljningsförmåga. Harmoniseringsbyrån gör gällande att ordet endast informerar konsumenten om att varorna har ett stort underhållningsvärde och att det därmed saknar den väsentliga funktionen hos ett varumärke. Därtill är ordet inte uteslutande suggestivt.
Överklagandenämnden har funnit att FUN saknar särskiljningsförmåga på grund av att det är beskrivande. Förstainstansrätten bedömer dock att nämndens uppfattning att kännetecknet omfattas av förbudet i artikel 7.1 c i förordning 40/94 är felaktig. Därmed ogiltigförklaras det angripna beslutet.
