Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Är glaset fyllt till hälften eller tömt till hälften? Att uppfatta glaset som halvfullt eller halvtomt påverkas inte enbart våra tankar och känslor, utan det får också konsekvenser för hjärnans fysiologi och för hur vi beter oss. Genom att medvetet styra våra tankar kan vi undvika negativism, och positiva förväntningar får konkreta konsekvenser för vårt välbefinnande. Det låter som något i stil med positivt tänkandet, som ofta har fått möta kritik. Det finns dock något som idag kallas positiv psykologi och som har en stabilare vetenskaplig grund. Vad kan den inriktningen säga oss?

Den amerikanska socialpsykologen Carol Dweck utgår från den gamla debatten om arv kontra miljö, som rör om vi är förutbestämda av våra gener eller om kan vi skapa vårt liv och forma vår framtid. Är vår personlighet och vår intelligens ristad i sten eller rör det sig om något som låter sig påverkas? Dweck menar i likhet med många andra att båda utgångspunkterna är riktiga och att det gäller att utnyttja det lärande som är möjligt och som behövs för att vi ska kunna utvecklas.

Utifrån förhållandevis entydiga forskningsresultat är såväl neurologer som psykologer överens om att ett livslångt lärande och en ständig utveckling är en realitet, att alla människor kan bli bättre när det gäller både intellektuell förmåga och olika typer av färdigheter. Vi har förstås olika medfödda utgångspunkter, men det är uppenbart att erfarenheter, förhållningssätt och attityder kan påverka utvecklingen av dessa.

Ibland misslyckas vi och ibland gör vi bort oss – frågan är hur vi reagerar på sådant. Säger vi till oss själva att vi är förlorare och misslyckade individer? De med ett positivt tänkande säger ”OK, det gick inte så bra, men vad kan jag lära mig av detta?”; de personer som har ett negativt tänkande ger ofta upp och menar att de är ”så’na eller så’na” och nedvärderar sina möjligheter till förändring. 

Låt oss förenkla det hela och säga att vi har två grupper av människor med två olika förhållningssätt till livet och världen – optimister och pessimister. Om man är pessimistiskt lagd och menar att exempelvis den intellektuella kapaciteten är bestämd från livets början, håller man sig till det säkra, undviker utmaningar och vill ofta bevisa för andra att man duger. Pessimism ger näring åt överflödiga bekymmer och rädslor och hindrar människor från att få positiva erfarenheter.

Utifrån en optimistisk eller positiv utgångspunkt står arvet bara för de kort man fått på hand, man kan byta till sig andra kort och behöver inte bekymra sig om att andra kanske har fått bättre kort. De egenskaper och förmågor man fötts med är bara startpunkter som kan bearbetas, fördjupas och utvecklas. Detta skapar en vilja att ständigt lära sig mer och mer. Varför hela tiden hålla sig till det trygga i stället för att leta efter situationer och erfarenheter som kan leda till utveckling?

Optimister tenderar att förklara exempelvis framgång i termer av inre orsaker och pessimister i termer av yttre orsaker. Hur man uppfattar orsakerna bakom det som händer med en själv påverkar uppfattningen om vilken kontroll man har och vem som kan påverka både omgivningen och medvetandet.
Ett konkret exempel är om man blir glad av att le? Kan man åstadkomma positiva känslor genom att använda ansiktsmusklerna på ett speciellt sätt? Svaret blir jakande – det leder till en förändrad hjärnkemi som ger ett bättre humör – både hos oss själva och oftast också hos personer i omgivningen. Det krävs dock att intrycket stämmer överens med uttrycket, dvs. att det finns ett äkta förhållningssätt eller en avsikt (intryck) som stämmer med leendet (uttrycket), annars tolkar omgivningen det som ett falskt leende som inte når ögonen; någon riktig glädje uppstår inte heller hos en själv.

Utifrån det kan vi ta itu med negativa känslor/tankar och ersätta dem med positiva. Precis som med andra färdigheter blir man bättre av träning och systematik. Man kan förstås försöka förändra en yttre situation om man är nedstämd, men det går också att ändra upplevelsen av situationen. Om man har utvecklats till en pessimist, kan man genom övning bli mer optimistisk och på så sätt lära bort negativa tankemönster. Den positiva psykologin går ut på att minska negativa upplevelser genom att analysera dem och de tankar och beteende som hör till. Positiv psykologi handlar på så sätt om att göra sig kvitt en negativism som påverkar välbefinnandet. Genom att ändra tänkandet ändras beteendet och då kan följderna mycket väl bli annorlunda. Man ska därför satsa mer på att utveckla sina starka sidor och mindre på att ständigt brottas med sina svagheter.

När vi ser allt i svart tenderar hjärnans kemi att bibehålla det mörka sinnet (och tvärtom). Den amerikanske psykologen Martin Seligman är en grundare till den positiva psykologin och menar att människor kan utveckla ett förhållningssätt som han kallar inlärd hjälplöshet – de tror inte att de kan förändra något eller att det alltid är andra som bestämmer – även om det faktiskt går att åtgärda en situation har de gett upp hoppet om förändring och gör därför inget åt sin situation.

Att Robinson Crusoe kunde överleva så länge på sin ö var högst sannolikt en följd av att han först upplevde eländet och hopplösheten i sin situation, men sedan formulerade vad som var OK – han hade överlevt skeppsbrottet, klimatet var varmt, det fanns föda och förr eller senare skulle det kunna komma ett fartyg. Robinson insåg att även i den värsta tänkbara situation finns det något som kan ge kontroll och hopp, något som förändrade hans livssyn och förhållningssätt..

Sammanfattningsvis är det viktigt att vara medveten om att både det positiva och det negativa är faktiska realiteter, men det här handlar om ett perspektivskifte som i sin tur kan leda till en ny syn och därmed även till nya handlingar.