Kvinnan opererades 1994 för gallsten genom så kallad titthålskirurgi. Efter operationen konstaterades att ett postoperativt galläckage förelåg. Den behandlande läkaren beslutade då att ta en ven från underbenet som vävnadsersättning för en skada i gallgången. Besvären kvarstod och kvinnan opererades flera gånger under 1995 och 1996. Kvinnan beviljades förtidspension 2002. Hennes arbetsförmåga ansågs då vara varaktigt och i det närmaste helt nedsatt.
Kvinnan gör gällande att den behandlande läkaren varit vårdslös. Den operationsmetod som använts ska ha medfört att kravet på överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet åsidosatts. Kvinnan yrkar nu ersättning om drygt tre miljoner kronor för inkomstförlust.
Tingsrätten konstaterade att kvinnan enligt journalanteckningarna informerats om riskerna med den första operationen. Domstolen uttalade vidare att den efterföljande transplantationen genomfördes med en relativt oprövad metod. Då läkaren bedömt att kvinnans tillstånd var livshotande ansågs han dock inte ha varit vårdslös. Yrkandet lämnades utan bifall.
Svea hovrätt konstaterar att operationsmetoden kritiserats i de läkarutlåtanden som uppvisats. Dessa anses dock inte utgöra tillräcklig bevisning för att vårdslöshet förekommit. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Kvinnan företräddes av jur. kand. Patrik Schirman, motparten av advokat Thomas Johansson.
Fredrik Olsson
